* - din e-postadress kommer aldrig visas på
sidan.
Trådarkiv i: Yrsel Max. visar sista 6 inläggen - (Sista inlägget
först)
Författare
Meddelande
Ina
Hej Mia!
Jag tror som du att man är alldeles för fokuserad på sin yrsel. Men det är lättare sagt än gjort att få bort detta obehagliga ur sina tankar, ledsamt nog. Vad beträffar mig själv kämpar jag ständigt med ostadighet och yrsel. Jag är trots det ute och går varje dag i skogen och där mår jag riktigt bra. Om jag däremot går på stan är min rädsla större och vad händer då? Jo naturligtvis blir jag ännu yrare för jag är rädd för att ramla eller krocka med människor och då riktas uppmärksamheten på mig.
Jag har nog blivit ganska ensam människa för jag är ständigt på min vakt och kan inte riktigt koppla bort min yrsel. Då drar jag mig för att träffa andra, för vad ska dom tänka om jag yrslar, är en ständig tanke jag har.
Ja det gäller att släppa sitt fokus på sin yrsel så tror jag det släpper. Jag tränar på detta och om jag är helupptagen med något som jag tycker om att göra så är jag faktiskt befriad ett tag från detta plågsamma.
Hälsningar till dej!
Ina
MIA
Hej
det är precis som ni säger man måste bryta sin fokus på yrsel!!!
Jag levde att väldigt stressigt liv med alldelse för mycket omkring mej fick yrsel & var säker på att jag hade MS eftersom min pappa hade det (hade alla symtomer)
Jag vill bara säga till alla er som kanske nyss fått yrsel :
försök fokuser era tankar på allt annat än att ni har yrsel!
var inte rädd för att ni har någon allvarlig sjukdom!!
sätt fokus istället på att träna upp balansen !!
För säg en bra sak med att gå & vara rädd???
Det blir ju bara mer yrsel & mer obehag!
Jag har varit rädd orolig ´ångest fyllt i 1ÅR!!!!!
till vilken nytta ???
Jag har inte dött ännu!!!¨
tränar i dag balanövningar raska prommenader(vilket jag för ett halvt år sedan ej trodde var möjligt)
Jag vägrar låta yrseln stoppa mej!!!!
Mvh MIA
Henrik
Hej alla, Jag har haft yrsel lite till & från sedan somaren 2006. Men nu för en vecka sedan så kom den igen. Och nu har den hängt med i 8 dagar, vilket är riktigt störande. Jag väntar nu på en remiss till öron. Men som det låter på alla andra är det la bara att köra vidare med sitt liv. Efterssom ingen igentligen vet vad det beror på...
Mvh Henrik
Susanne
Karin skrev:
Hej alla yra!
Vad det känns skönt att läsa era inlägg och känna att man inte är ensam om sina problem! Har tidigare tipsat om balansträningsprogram i detta forum och ville bara ge lite fler tips. Eftersom jag klarat mig igenom 12 år av daglig ostadighetskänsla vill jag bara peppa er och säga att man klarar betydligt mer än vad man tror!
Vad gäller den rädsla ni har för att svimma kan jag bara lugna er med att det kommer ni inte att göra. Jag har känt mig svimfärdig ett stort antal gånger t.ex. på stan med mycket folk runtom, men jag har aldrig svimmat. För att svimma krävs det en blodtryckssänkning så att hjärnan inte får tillräckligt med syre. Om man går runt och jagar upp sig och tror att man ska svimma kommer istället en blodtryckshöjning, hjärtat slår fortare. Alltså nada svimning!
Däremot är det lätt att man börjar andas lite knepigt när man är stressad och/eller yr. Man \"stänger av\" magandningen och andas med bröstkorgen istället. På det sättet har man \"tackat nej\" till ca 70 % av sin kapacitet att ta upp syre. Detta blir en obalans i kroppen som förvärrar yrselsituationen. Man vill bara börja springa eftersom man vill bort, bort. Inte kul!
Ok, vad vill jag ha sagt med det här då? Först och främst kan du sluta tänka att du håller på att bli galen/ska svimma/få ångest. Jag tänker ofta på något som en psykolog berättade för mig en gång. Han brukade uppmana de patienter som sökte hans hjälp för panikångest att de skulle försöka att få en ångestattack hos honom på hans mottagning. Tror du att någon lyckades? Naturligtvis inte, det går inte att tänka fram en ångestattack. Ångest, yrsel och så vidare är en reaktion på något som kroppen tidigare varit utsatt för. Man drar igång en alarmfunktion i ett läge där det inte finns någon synlig anledning till det.
Jag är helt övertygad om att det finns utvägar ut ur sin yrsel. Alla måste hitta sin egen väg, hitta fram till vad som hjälper ens kropp att må bättre. Jag vill även säga att det tar tid, och det måste det få göra. Jag har aktivt försökt att bli bättre sedan i februari i år. Tidigare ryckte jag lite på axlarna åt det och lät det vara som det var, men till slut gick det inte längre. Jag började bli så yr att jag inte kunde stå upp. Jag började då sätta ihop ett slag program med olika punkter som jag ville arbeta med. Detta såg ut såhär:
Kunskap - Jag kände att jag inte vill sväva i ovisshet om vad det var jag hade, så jag började läsa på om yrsel. Tro inte på de som säger att man inte ska gräva ner sig i ett problem och grubbla för att man då skulle bli sämre! Hur tror du att Einstein löste sina problem? Genom att inte tänka på dem?! Nej, ta reda på fakta och läs på allt du kan hitta. T.ex. kunde jag genom att läsa på inse att jag inte hade Meniers sjukdom eftersom mina symptom inte stämde in på den. Voila`! Plötsligt hade jag tagit ett steg framåt och kunde utesluta en sak.
Balansträning - Eftersom min balans inte var vad den skulle började jag träna den, dels genom att träna själv hemma, dels genom att gå till en sjukgymnast. (Jag insåg att jag var tvungen att göra något åt balansen den vinterdagen då det var halt ute och jag blev \"omkörd\" av en pensionär med rollator på den isiga gångbanan... Jag är trettio år... Hmm...)
Jag går även på något som kallas för STABA - stabilitet och balans, vilket är en träningsform där man sitter på en stor uppblåsbar boll och tränar olika övningar. Hör med en sjukgymnast.
Kiropraktor - Eftersom ryggen var helt åt helsicke efter alla år med yrsel började jag gå regelbundet hos en kiropraktor, dvs en gång i veckan. Se till att gå till någon som kan kinesiologi, det funkar bra för oss yrselpatienter.
Akupunktur - Har även gått på detta regelbundet. Om det har haft någon effekt? Tja, jag grät oavbrutet de första 4 behadlingarna och fick mens 3 gånger på 5 veckor, så något hände definitivt!!!
Yoga, meditation, avslappningsövningar - Även själen måste ju ha sitt, så jag har aktivt börjat vända min uppmärksamhet inåt.
En ökad kroppsmedvetenhet är ju ingen nackdel direkt. Nu kan jag bättre känna olika muskler, om de är spända eller inte osv.
Kosten - Du blir vad du äter! Ut med snabbmaten, in med groddarna! Nu ska man väl inte gå till överdrift, men det kan vara smart att ha ett litet hum om vad det är man stoppar i sig. Pendlande blodsocker mår ju ingen direkt bra av, vare sig man har yrsel eller inte.
Homeopat - Nu ryser väl de stackars \"västerländska läkarna\", men för min del har homeopatin hjälpt. Jag känner mig piggare, lugnare och klarare i knoppen efter att ha fått vitaminer och homeopattabletter. Placebo? Who cares, så länge det fungerar!
Massage - Ger underbar lindring i spända kroppar och själar om det så bara är för stunden.
Psykolog - Kände att jag behövde få prata av mig så jag tog kontakt med en psykolog. Det hjälpte mig at se klarare på mina problem och att inte ställa så höga krav på mig själv.
Ok, nu får det räcka, innan armarna domnar bort av skrivkramp. Hoppas att ni fått lite fler tips på vad ni ska göra. Om jag har kunnat klara av känslan av att vara på en jolle så kan ni det också! Ge inte upp!
Kramar, Karin
Hej Karin och alla ni andra yra.
Jag har liksom er en hemsk yrsel som läkare kallar någon form av stress. Jag har börjat gå till kiropraktor och kände en viss förbättring efter några gånger, men jag har börjat jobba lite smått och fått tillbaka denna yrsel igen. Jag är allmänt ostadig, nacken tycks inte orka bära huvudet och allt gungar. Ibland finns det en overklighetskänsla av att golvet lutar och att jag ska falla framåt. Även då jag sitter ner känns det som jag ska falla över bordet. Detta är som ni vet jättejobbigt och oroande. Jag tänker hela tiden att det är något allvarligt fel på mig och då framkallar jag en ångestattack som tvingar mig att lägga mig ner. Jag vill ju så gärna fungera som människa, så jag beslöt mig för att prata med en psykolog. Har bara varit där två gånger så vi får se om det ger något. Skulle behöva avslappningsmetoder. Har ni några tips?
Karin
Hej alla yra!
Vad det känns skönt att läsa era inlägg och känna att man inte är ensam om sina problem! Har tidigare tipsat om balansträningsprogram i detta forum och ville bara ge lite fler tips. Eftersom jag klarat mig igenom 12 år av daglig ostadighetskänsla vill jag bara peppa er och säga att man klarar betydligt mer än vad man tror!
Vad gäller den rädsla ni har för att svimma kan jag bara lugna er med att det kommer ni inte att göra. Jag har känt mig svimfärdig ett stort antal gånger t.ex. på stan med mycket folk runtom, men jag har aldrig svimmat. För att svimma krävs det en blodtryckssänkning så att hjärnan inte får tillräckligt med syre. Om man går runt och jagar upp sig och tror att man ska svimma kommer istället en blodtryckshöjning, hjärtat slår fortare. Alltså nada svimning!
Däremot är det lätt att man börjar andas lite knepigt när man är stressad och/eller yr. Man \"stänger av\" magandningen och andas med bröstkorgen istället. På det sättet har man \"tackat nej\" till ca 70 % av sin kapacitet att ta upp syre. Detta blir en obalans i kroppen som förvärrar yrselsituationen. Man vill bara börja springa eftersom man vill bort, bort. Inte kul!
Ok, vad vill jag ha sagt med det här då? Först och främst kan du sluta tänka att du håller på att bli galen/ska svimma/få ångest. Jag tänker ofta på något som en psykolog berättade för mig en gång. Han brukade uppmana de patienter som sökte hans hjälp för panikångest att de skulle försöka att få en ångestattack hos honom på hans mottagning. Tror du att någon lyckades? Naturligtvis inte, det går inte att tänka fram en ångestattack. Ångest, yrsel och så vidare är en reaktion på något som kroppen tidigare varit utsatt för. Man drar igång en alarmfunktion i ett läge där det inte finns någon synlig anledning till det.
Jag är helt övertygad om att det finns utvägar ut ur sin yrsel. Alla måste hitta sin egen väg, hitta fram till vad som hjälper ens kropp att må bättre. Jag vill även säga att det tar tid, och det måste det få göra. Jag har aktivt försökt att bli bättre sedan i februari i år. Tidigare ryckte jag lite på axlarna åt det och lät det vara som det var, men till slut gick det inte längre. Jag började bli så yr att jag inte kunde stå upp. Jag började då sätta ihop ett slag program med olika punkter som jag ville arbeta med. Detta såg ut såhär:
Kunskap - Jag kände att jag inte vill sväva i ovisshet om vad det var jag hade, så jag började läsa på om yrsel. Tro inte på de som säger att man inte ska gräva ner sig i ett problem och grubbla för att man då skulle bli sämre! Hur tror du att Einstein löste sina problem? Genom att inte tänka på dem?! Nej, ta reda på fakta och läs på allt du kan hitta. T.ex. kunde jag genom att läsa på inse att jag inte hade Meniers sjukdom eftersom mina symptom inte stämde in på den. Voila`! Plötsligt hade jag tagit ett steg framåt och kunde utesluta en sak.
Balansträning - Eftersom min balans inte var vad den skulle började jag träna den, dels genom att träna själv hemma, dels genom att gå till en sjukgymnast. (Jag insåg att jag var tvungen att göra något åt balansen den vinterdagen då det var halt ute och jag blev \"omkörd\" av en pensionär med rollator på den isiga gångbanan... Jag är trettio år... Hmm...)
Jag går även på något som kallas för STABA - stabilitet och balans, vilket är en träningsform där man sitter på en stor uppblåsbar boll och tränar olika övningar. Hör med en sjukgymnast.
Kiropraktor - Eftersom ryggen var helt åt helsicke efter alla år med yrsel började jag gå regelbundet hos en kiropraktor, dvs en gång i veckan. Se till att gå till någon som kan kinesiologi, det funkar bra för oss yrselpatienter.
Akupunktur - Har även gått på detta regelbundet. Om det har haft någon effekt? Tja, jag grät oavbrutet de första 4 behadlingarna och fick mens 3 gånger på 5 veckor, så något hände definitivt!!!
Yoga, meditation, avslappningsövningar - Även själen måste ju ha sitt, så jag har aktivt börjat vända min uppmärksamhet inåt.
En ökad kroppsmedvetenhet är ju ingen nackdel direkt. Nu kan jag bättre känna olika muskler, om de är spända eller inte osv.
Kosten - Du blir vad du äter! Ut med snabbmaten, in med groddarna! Nu ska man väl inte gå till överdrift, men det kan vara smart att ha ett litet hum om vad det är man stoppar i sig. Pendlande blodsocker mår ju ingen direkt bra av, vare sig man har yrsel eller inte.
Homeopat - Nu ryser väl de stackars \"västerländska läkarna\", men för min del har homeopatin hjälpt. Jag känner mig piggare, lugnare och klarare i knoppen efter att ha fått vitaminer och homeopattabletter. Placebo? Who cares, så länge det fungerar!
Massage - Ger underbar lindring i spända kroppar och själar om det så bara är för stunden.
Psykolog - Kände att jag behövde få prata av mig så jag tog kontakt med en psykolog. Det hjälpte mig at se klarare på mina problem och att inte ställa så höga krav på mig själv.
Ok, nu får det räcka, innan armarna domnar bort av skrivkramp. Hoppas att ni fått lite fler tips på vad ni ska göra. Om jag har kunnat klara av känslan av att vara på en jolle så kan ni det också! Ge inte upp!
Kramar, Karin
Andreas
Hejsan Samra och Patrik !
Håller med lite i det du skriver Patrik att man inte ska oroa sig för mycket. Då skapar man kanske yrsel. Det är dock mycket lättare sagt än gjort....
Jag förstår inte hur man inte ska kunna tänka på yrsel/ostadighet när det dyker upp.
Jag är ganska duktig löpare och sprang ett pass för lite sen.
Hade 192 i puls när passet var slut och tok trött som jag brukar vara efter mjölksyra träning.
Några min senare blev jag yr och trodde sista stunden var kommen. Har aldrig innan yrsel besvären kom i mars känt så efter träning. Jag har idrottat i nästan 15 år !
Lätt att säga att man inte ska tänka på yrsel och rädsla...
Man blir mycket rädd och undrar vad felet är...
Likadant när man sitter i möte på jobbet och helt plöstsligt tror man det är slut i rutan då man är yr/ostadig.
Samra : Jag går inte hos sjukgymnast utan har plockat en del övningar i från Karolinskas hemsida. Vissa är bra, vissa gör en yr... Dock nyttigt att träna känslan att inte bli rädd som Patrik skriver. Min yrsel är borta stundtals men i onsdags var det kört igen. Märkligt detta och då det inte finns förklaring medicinskt undrar man vad felet är för fel är det ju.
Hoppas ni mår bättre och tack för bra stöd på sidan. Det är ju skönt man inte är ensam...
Yrselforum /Yrselchat