Elor
|
Att leva med yrsel - 2008/05/14 14:27
Jag lider av kraftig yrsel. Jag har det konstant - från att jag vaknar på morgonen till att jag går och lägger mig på natten. Det är liksom en ostadighets- eller gungingskänsla och ibland i kombination med svimningskänsla, hjärtklappning och ett väldigt tryck i huvudet, främst runt tinningarna och pannan. Man känner sig hela tiden utsatt och trött, både fysiskt och psykiskt. Vid ett tillfälle fick jag mycket kraftiga domningar och förlamningar i ansiktet, men som gick över efter en timme ungefär. Jag kan knappt räkna hur många trevliga sociala tillfällen jag har tackat nej till just pga detta, så nu är det dags att kolla upp helvetet igen.
Dessa problem kom för ungefär ett år sedan, precis efter att jag slutat med ett halvårs cannabisrökning och några få intag av lsd/amfetamin/ecstacy/kokain. Jag misstänker att det är nackutlöst yrsel som jag har, då jag är väldigt spänd i nacken och axlarna och har alltid ont i bakhuvudet, kan ju även vara pga migrän då jag hade det som liten. Men blir dock lite orolig för att det är en hjärnskada som har uppkommit i samband med drogerna.
Jag kollade upp detta på vårdcentralen tidigare och de sa bara snabbt att det var spänningshuvudvärk och att jag inte bör oroa mig. Nu är det dock betydligt värre än förra gången jag var där så har en ny tid nu.
Någon annan här som lider av samma skit som mig? Och finns det någon som är påläst ang hjärnskador kopplat till droger?
Tack så mycket.
Edit: Jag skapade inte denna tråd för att ni ska tycka synd om mig på något sätt, utan för att se ifall det finns personer här som lider av liknande problem.
__________________
|
|
|
svara | citera |
Andréa
|
Re:Att leva med yrsel - 2008/05/16 09:45
Hej! jag har skrivit detta inlägget tidigare men kopierade det ifall det kanske kan hjälpa dig. Jag vet vilket helvete detta är. Och det tar tid. Men läs så kanske du känner dig något bättre.
kram Andrea
Min första "yrselattack" kom 2006 i samband med mycket stress, jag hade slutat röka och två dödsfall inom familjen hade skett. Jag fick diagnosen panikångest och fick äta medicin. Medicin tar ju aldrig bort orsaken men hjälpte mig just då för att jag ville klara min utbildning.
Det var en jobbig period och jag kunde inte gå in i affärer eller in till stan utan att bli jätteyr, få hjärtklappning, svettas m.m Efter att ha accepterat min yrsel och gett det lång tid (8 månader) försvann den till slut. Jag kunde ju inte äta medicin i all evighet så jag slutade och gick igenom min yrsel tack vare att jag var envis. Jag gick också hos en arbetsterapeut som hjälpte mig med avslappningsövningar.
Hur är det då nu? Tyvärr så har jag tyvärr fått tillbaka min yrsel tack vare mycket oro och prestationskrav på mig själv genom att nytt jobb som jag började nyligen. Jag blir trött på mig själv att jag en gång var så tacksam över att min yrsel var "besegrad" och nu är tillbaka. Jag har dock inte svettningar men enorm hjärtklappning och yrsel. Jag är alltså tillbaka på ruta 1 och känner mig ganska nere då jag vet vilken hemsk tid det är. Jag har kommit fram till att jag spänner mig otroligt lätt, utan att märka det.
Jag har valt att jobba ändå men måste ta medicin då jag väl fått yrseln sitter den i hela tiden. Jag tar det lugnare på jobbet och försöker ta en dag i taget. Om jag ändå kunde lära mig att slappna av Behövs ingenting för att utlösa yrseln, räcker med något oväntat eller för många intryck.
Jag är dock positiv trots att det känns som att jag ska svimma eller kräkas rätt ut emellanåt!
Känns ändå skönt att veta att jag inte är konstig eller knäpp. Lycka till och försök slappna av, det ska jag men det kommer bli svårt men är värt det i längden.
|
|
|
svara | citera |
Mia
|
Re:Att leva med yrsel - 2008/05/31 02:23
Jag känner igen mig, min yrsel kom efter ett långvarigt tabmissbruk. Till mig har dom sagt att de tar tid för receptorena att bli " hel" igen. Men jobbigt är det, vågar knappt gå ut, har inget liv. Man blir bara så lesen på allt. Undrar om de blir bra nångång??
|
|
|
svara | citera |