trött mamma
|
Det här är jobbigt - 2005/06/04 17:25
Hej på er.
För lite över 1 månad sedan vaknade jag upp med jordens karusellsnurr. Blev jätte rädd! Varje gång jag la mig ner på vänster sida eller böjde nacken i ett visst läge åt vänster så började det karusell snurra så jag nästan måste hålla i mig.
Gick till Vårdcentralen och dom sa att jaa det e nog nån virus eller nått och borde gå över om några veckor. Kändes ju tryggt!! nää. Pga att jag e så rädd för att det ska börja snurra så spänner jag nacken och hela axlarna för att lixsom parera utifall att det skulle komma. Nu har karusell snurren försvunnint men jag känner mig osäker och får ostadighetskänslor hela tiden. Detta medför att jag får en fruktansvärd ångest. Jag kan inte tänka klart, går runt å e rädd hela tiden. Blir jätte trött och orkar inte göra nått. Knappt inte ens sätta på en tvätt maskin då jag e rädd för att få dom där ostadighetskänslorna. Nacken och axlarna e spännade och jag orkar inte gå så här längre. Har tagit kontakt med läkaren och ska dit igen men det känns inte tryggt. Jag blir så himla rädd att jag fått nån tumör eller nått. Någon som känner igen sig.?
|
|
|
svara | citera |
Martin
|
Re:Det här är jobbigt - 2005/06/06 20:36
Hej!
Jag tror de flesta som lider av spänningsyrsel känner igen sig i din beskrivning. Jag tror det är viktigt att man skaffar sig information om yrsel och blir ordentligt utredd av läkare så att man kan släppa oron om att man lider av en allvarlig sjukdom.
Yrsel är fruktansvärt obehagligt men sällan farligt. Hur fortare du tar tag i problemet, både mentalt och fysiskt ( tex koggnetiv terapi, massage) desstå fortare kommer yrseln klinga av.
Hälsningar Martin
|
|
|
svara | citera |
Christian Geisler
|
Re:Det här är jobbigt - 2005/06/12 22:53
Hej ! Du beskriver Ditt insjuknande med yrselattacker i samband med bakåtläge och vid vissa huvudrörelser som typiska besvär av godartad lägeyrsel. Troligen är det eller har det varit lösa partiklar i någon av båggångarna i Ditt vänstra balansorgan. Att reagera med sekundär oro och ångest är vanligt vid alla slags yrselsjukdomar. Om Du fortfarande har besvär föreslår jag att Du kontaktar en yrselintresserad öronläkare för närmare diagnos och behandling.
Hälsningar Christian Geisler www.yrel.com
|
|
|
svara | citera |
trött mamma
|
Re:Det här är jobbigt - 2005/06/13 22:17
Tack så mycket för svaren!
Känns lite bättre.
|
|
|
svara | citera |
Karin
|
Re:Det här är jobbigt - 2005/06/22 09:20
Hej!
Har bara en liten fråga till de läkare som skriver på denna sida, däribland Christian Geisler.
Efter att ha valsat runt bland diverse vårdcentraler med mitt yrselproblem kan jag bara konstatera att man inte direkt "står högt i kurs" hos läkare. Denna känsla tycker jag mig kunna få bekräftad då ni ofta uppmanar läsarna av den här sidan att uppsöka en "yrselintresserad" öronläkare. Varför ska kvalitén på vården jag erbjuds styras av läkarens intresse? Jag har väl lika stor rätt till adekvat vård som vem som helst trots att mitt problem kanske kan verka "diffust"?!
Vem skulle överhuvudtaget komma på tanken att säga till en cancersjuk patient att denne skall uppsöka en "cancerintresserad" läkare?!
Bottnar det hela i att yrsel till 99% är "ofarligt", att det sällan är tecken på något allvarligt fel av typen hjärntumör? Finns det inga pengar att tjäna på oss yra? Får man lära sig på läkarutbildningen att yrselpatienter kan behandlas lite hur som helst eftersom de ändå bara är inbillningssjuka?
Skulle bli tacksam för någon idé eller teori om hur man som patient kan gå runt med svår yrsel i tolv år utan att någon läkare tar en på allvar? Hur man kan gå runt med ruttnande tärnder(!) i käken utan att någon upptäcker något? Hur man gång på gång kan hamna på akuten med kräkningar och rotatorisk yrsel och bara få uppmaningen att gå hem och vila utan att få en remiss till öron-näsa-hals? Slutligen undrar jag även vilken sorts utbildning läkare får då de enbart genom att titta på en patient kan avgöra om denne har problem med nacken eller inte... Jag måste säga att jag blev fascinerad av att få min nacke undersökt av en läkare som satt på andra sidan av ett skrivbord...!
Jag hoppas verkligen inte att ni tar detta som ett påhopp på er, jag tycker att det är helt fantastiskt att ni har denna yrselsida som är en livlina för många. Dock måste jag få ur mig lite av den frustration som jag kan känna över de stora brister som finns inom sjukvården vad gäller bemötandet av yra. Vi finns, vi kostar samhället enorma summor varje år i form av sjukskrivningar och vi har rätt till en adekvat vård oavsett om vi lyckas hitta en "yrselintresserad" läkare eller inte...
Hoppas på en fortsatt debatt!
MVH
Karin Danielsson
|
|
|
svara | citera |
Anita
|
Re:Det här är jobbigt - 2005/06/22 11:23
Hej Karin!
Jag vill bara säga att jag delar din frustration. Första gången jag drabbades av kraftig yrsel för ca ett år sedan, gick jag till vårdcentralen. Jag satt där och grät för jag var så rädd, det enda han frågade var om jag var stressad, sedan fick jag ta ett par blodprover och gå hem... "Det är nog psykiskt", var hans enda kommentar. Sedan dess har det ju varit några turer för mig med liknande bemötande. Jag känner mig som sig en enormt jobbig patient... Jag hoppas att du genom din fråga här kan få lite svar! Vi är ju uppenbarligen inte ensamma om yrsel!
Hälsningar Anita
|
|
|
svara | citera |
Yrselforum /Yrselchat 