Anonym

¤¤Livrädd¤¤ - 2006/04/10 15:31 Hej Hej
Jag skulle kanske vilja ha lite hjälp med vad detta kan vara.
Har lidit av detta i snart 1år och
Mina symtom är yrsel även vid sittande och liggandes ställning. det är inte karusell yrel utan en obehaglig yrsel känsla. trötthet och kallsvettningar ibl, när yrslen är som starkast och då växer en panik känsla upp.även lite nackont har jag...Kan inte göra häftiga rörelser med huvudet, då börjar det snurra rejällt..
Vissa dagar orkar jag inte ens gå upp ur sängen och ibl orkar jag inte ens röra mig mycket pga av att jag känner en svaghet i mina ben och det blir ostadigt att stå. Kan ha svårt att fokusera mig på något för yrsel gör sig påmind alltid..24timmar om dygnet..
jag lider oxå av en djup deppighet och panikångest..
Men det är det yrslen och svagheten som är jobbigast.
Jag känner mig inte fysiskt frisk.

Jag är ju livrädd att det kan vara en hjärntumör men har aldrig upplevt någon huvudvärk, bara när jag anstränger mina ögon..(har dålig syn)..

Är det någon som kke känner som jag eller någon som kan kke säga vad detta e och kke vad det beror på??

Det är ingen som tar mig på allvar och ingen ser hur detta tillstånd tar mitt liv ner i skiten..

Allt jag vill e att känna mig frisk. I nuläget kan jag inte ens jobba eller plugga pga detta..har inget "normalt" liv..Jag håller mig alltid hemma, lämnar aldrig bostaden pga av rädsla av att ramla ihop någonstans, och det har nog med min panikångest att göra men det är yrslen som plågar mest.
I mina drömmar så drömmer jag att jag e fri från detta och kan göra allt det som många tar för givet. åka buss/bil. vara ute på stan och shoppa, träffa vänner, ha en normalt fungerande förhållande till någon mm..

Jag har varit frisk och har kunnat göra allt det innan och det är en stor saknad att allt det är borta..

Jag e bara helt livrädd att detta ska vara farligt, har en stor skräck för sjukhus men nu orkar jag inte mer att må så här dåligt..Jag vil bli så fri som det går, så jag kan börja leva igen och komma ut i samhället igen..
Bli en normalt fungerande tjej med båda fötterna på jorden och känna mig stark igen..

Ta hand om er alla

Mvh Malmös yraste tjej..

svara | citera

åsa

Re:¤¤Livrädd¤¤ - 2006/04/10 16:25 hejsan yrsling!!!

jag känner igen mig lite iallafall av vad du beskriver. Jag tar mig iallafall ut för det mesta och har faktist en pojkvän som på något uderligt vis står ut med en tjej som mig. Jag har själv haft snurr i skallen i 4 års tid varje dag och sekund och vissa stunder är värre och andra är bättre men jag kan varken jobba, plugga eller motionera. Jag är svag i armar och ben också. jag har ett tryck upp i huvudet som kom tillsammans med yrseln och slutligen utvecklades till svår huvudvärk som av någon konstig anledning har minskat markant den senaste tiden. Jag har länge länge förnekat att jag skulle ha några psykiska besvär och aldrig fattat att jag lidit av ångest alla dessa år, dock inte på samma sätt som du. Jag har haft korta stunder med djup deppighet men jag verkar ta mig ur dem. jag kan umgås med männsikor, men ofta, allt för ofta är det väldigt plågsamt eftersom det snor runt i skallen, man är alldeles slut och kan varken tänka eller hänga med på vad folk säger. För några dagar sedan var jag till en behandlare som arbetar med en dator som kan läsa av saker i kroppen (DDfao heter den) han sa utan att jag berättat något att jag hade ett övertryck upp i skallen (yrseln verkar hänga på det) som låg i en olöst konflikt inom mig, en gammal konflikt. Just nu är jag för svag för att bearbeta den eller ens hitta den så jag har bestämt mig för att liksom många andra yrslingar har gjort och lyckats med, behandla mig med lyckopiller. Jag har börjat redan och det verkar jobbigt i början men jag tror att det kommer att hjälpa mig som många andra yrslingar.
Jag är helt övertygad om att du har spänningsyrsel precis som jag och många andra på det här forumet men i säkerhetsfall så bör du ta blodprover på allt hos doktorn och även be om en hjärnröntgen (jag fick det på en gång). jag har även varit in till hjärtklinik eftersom mitt hjärta kändes som om det snurrade runt också

nej det är inget kul faktist

. Förstås så var inget fel. Vad gäller medicin så kanske du äter det redan. Gör du det inte så bör du nog verkligen överväga det. För så där kan du ju inte gå, det är inget värdigt liv.
Vi ska nog ta oss ur detta men du ska veta att du är inte ensam, jag lider med dig. Detta är hemskt plågsamt.....
mvh
åsa yrslig..

svara | citera

Anonym

Re:¤¤Livrädd¤¤ - 2006/04/10 17:04 Tack för dina värmande ord=)Ylva
nej jag går inte på någon medicin alls och jag överväger det starkt. Igrund och botten är jag livrädd för läkare och allt som har med sjukhus och göra och det är en skrämmande tanke att behöva göra en hjärn röngen och ta massa prover. Men jag vet någonstans inom mig att jag måste göra det,för min egen skull..Och jag håller på att bygga upp styrka för att ta mig till läkare.

Ivår familj har vi haft personer med yrsel problem och det kan kke bero på något genetiskt men det är bara jag som har så här grova känningar och skräck..

Men jag hoppas att jag en dag kke får svar på denna mystiska sjukdom jag har..
Och det e så skönt att veta att det finns fler där ute=)
Då är man inte ensammast i världen..

Ta hand om dig=)

Mvh Malmös yraste tjej..

svara | citera

Linda

Re:¤¤Livrädd¤¤ - 2006/10/17 10:17 Hejsan,

Jag vet inte hur länge sedan du skrev detta men jag har EXAKT samma problem som du.
Yrsel, panikångest men har även hjärtklappning och hyperventilerar när jag åker buss/tunnelbana.
Är JÄTTERÄDD att jag ska svimma.

Läkaren säger att det är säkert virus på balansnerven och det blev jag sjukskriven för i våras 2 veckor men jag har haft yrseln i 1 och 1/2 år och blir inte va med den.

Har även fått bortdomningar i armen och andra konstigheter så jag är oxå livrädd att jag ska ha en hjärntumör.
Jag har varit hos läkaren massa ggr och åkt in akut men de tar inga prover på mig förutom blodtrycket, thats it.
Mer hjälp får jag inte utan de säger bara att det är psykiskt men hur kan de veta de om jag inte ens blir undersökt?

Förstår verkligen vad du går igenom, man känner sig hjälplös och är rädd och blir därav oxå osocial då man inte vågar gå ut.
Jag känner oxå yrsel när jag sitter stilla eller ligger ner. Plötsligt får jag ett jättenafall och måste "hålla i huvudet" för att fokusera blicken så jag inte snurrar med.

Jag har oxå spänningar i nacke och även tinningarna känns det som jag har extra tryck på från sidorna.
Känner liksom att jag måste "kisa" hela tiden för det flimmrar framför ögonen och alla ljus känns extra starka, som att bli bländad av solen ungefär.
Det är fruktansvärt jobbigt.

Mvh

Linda

Anonym skrev:

Hej Hej
Jag skulle kanske vilja ha lite hjälp med vad detta kan vara.
Har lidit av detta i snart 1år och
Mina symtom är yrsel även vid sittande och liggandes ställning. det är inte karusell yrel utan en obehaglig yrsel känsla. trötthet och kallsvettningar ibl, när yrslen är som starkast och då växer en panik känsla upp.även lite nackont har jag...Kan inte göra häftiga rörelser med huvudet, då börjar det snurra rejällt..
Vissa dagar orkar jag inte ens gå upp ur sängen och ibl orkar jag inte ens röra mig mycket pga av att jag känner en svaghet i mina ben och det blir ostadigt att stå. Kan ha svårt att fokusera mig på något för yrsel gör sig påmind alltid..24timmar om dygnet..
jag lider oxå av en djup deppighet och panikångest..
Men det är det yrslen och svagheten som är jobbigast.
Jag känner mig inte fysiskt frisk.

Jag är ju livrädd att det kan vara en hjärntumör men har aldrig upplevt någon huvudvärk, bara när jag anstränger mina ögon..(har dålig syn)..

Är det någon som kke känner som jag eller någon som kan kke säga vad detta e och kke vad det beror på??

Det är ingen som tar mig på allvar och ingen ser hur detta tillstånd tar mitt liv ner i skiten..

Allt jag vill e att känna mig frisk. I nuläget kan jag inte ens jobba eller plugga pga detta..har inget "normalt" liv..Jag håller mig alltid hemma, lämnar aldrig bostaden pga av rädsla av att ramla ihop någonstans, och det har nog med min panikångest att göra men det är yrslen som plågar mest.
I mina drömmar så drömmer jag att jag e fri från detta och kan göra allt det som många tar för givet. åka buss/bil. vara ute på stan och shoppa, träffa vänner, ha en normalt fungerande förhållande till någon mm..

Jag har varit frisk och har kunnat göra allt det innan och det är en stor saknad att allt det är borta..

Jag e bara helt livrädd att detta ska vara farligt, har en stor skräck för sjukhus men nu orkar jag inte mer att må så här dåligt..Jag vil bli så fri som det går, så jag kan börja leva igen och komma ut i samhället igen..
Bli en normalt fungerande tjej med båda fötterna på jorden och känna mig stark igen..

Ta hand om er alla

Mvh Malmös yraste tjej..

svara | citera

jenny

Re:¤¤Livrädd¤¤ - 2006/10/19 17:39 hej på er.Här har ni en till som har precis dom symtomen som ni har, det är j...t jobbigt. Har tagit alla prover som går att ta, väntar svar från röntgen som jag precis har vart på. Men alla läkare säger att det är en depression som jag har hamnat i , så har även börjat äta anti-depressivt, går hos sjukgymnast, men det känns så meningslöst, så ibland känns det som man inte orkar nå mer...Så det är nog troligt att det är nån slags depression som ni har oxå eftersom symtomen är så otroligt exakta.Äter ni nå anti-depressivt?
Jag är ensamstående till två barn så det känns extra jobbigt eftersom jag inte orkar ta hand om dem.
Jag har oxå alltid varit frisk å kry och varit väldigt energisk så detta är ett väldigt bakslag.
Ha det

Jenny

svara | citera

spam

- 2008/08/22 07:39

svara | citera

Temaöversikt

Vad är yrsel
Godartad lägesyrsel
Vestibularisneurit
Menieres sjukdom
Dekompensation
Yrselångest
Ångestyrsel
Migränyrsel Yrsel av skallskador
Blodtrycksfall Åldersyrsel
Yrselorsaker
Yrselutredning

Antal besökare online

Antal besökare

1597633 Besökare