Amdréa
|
Min yrsel, mitt liv nu - 2008/05/14 14:09
Min första "yrselattack" kom 2006 i samband med mycket stress, jag hade slutat röka och två dödsfall inom familjen hade skett. Jag fick diagnosen panikångest och fick äta medicin. Medicin tar ju aldrig bort orsaken men hjälpte mig just då för att jag ville klara min utbildning.
Det var en jobbig period och jag kunde inte gå in i affärer eller in till stan utan att bli jätteyr, få hjärtklappning, svettas m.m Efter att ha accepterat min yrsel och gett det lång tid (8 månader) försvann den till slut. Jag kunde ju inte äta medicin i all evighet så jag slutade och gick igenom min yrsel tack vare att jag var envis. Jag gick också hos en arbetsterapeut som hjälpte mig med avslappningsövningar.
Hur är det då nu? Tyvärr så har jag tyvärr fått tillbaka min yrsel tack vare mycket oro och prestationskrav på mig själv genom att nytt jobb som jag började nyligen. Jag blir trött på mig själv att jag en gång var så tacksam över att min yrsel var "besegrad" och nu är tillbaka. Jag har dock inte svettningar men enorm hjärtklappning och yrsel. Jag är alltså tillbaka på ruta 1 och känner mig ganska nere då jag vet vilken hemsk tid det är. Jag har kommit fram till att jag spänner mig otroligt lätt, utan att märka det.
Jag har valt att jobba ändå men måste ta medicin då jag väl fått yrseln sitter den i hela tiden. Jag tar det lugnare på jobbet och försöker ta en dag i taget. Om jag ändå kunde lära mig att slappna av Behövs ingenting för att utlösa yrseln, räcker med något oväntat eller för många intryck.
Jag är dock positiv trots att det känns som att jag ska svimma eller kräkas rätt ut emellanåt!
Känns ändå skönt att veta att jag inte är konstig eller knäpp. Lycka till och försök slappna av, det ska jag men det kommer bli svårt men är värt det i längden.
Kram till alla
|
Yrselforum /Yrselchat 