mio
|
Vestibularis neurit - 2008/04/17 21:28
Vilken tur att man är bevandrad på nätet, annars skulle jag aldrig vetat att det enda rätta vid vestibularis neurit är att vara aktiv.
Låg på neurologen och blev hemskickad av läkare efter att en öronon konsult konstaterat totalt bortfall av ena balansorganet, med illamåendemedicin, primperaran. Ingen information om något.
Känns viktigt att patienter på "fel" avdelning får tillgång till samma information, sjukgymnastik som de som hamnat på "rätt" avdelning, dvs öronkliniken...
|
|
|
svara | citera |
Administrator
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/04/17 23:20
Tack för inlägget! Du beskriver ett dessvärre vanligt dilemma i svensk sjukvård. Nämligen att patienter som insjuknar med akut öronrelaterad yrsel av olika skäl finner sig inlagda på vårdavdelningar som inte är specialiserade på just akut öronyrsel.
I stället för att vårdas på en öronklinik är man istället intagen på en medicin- eller neurologavdelning. Där saknas ofta (men inte alltid) kunskaper om hur de vanligaste öronyrselsjukdomarna ska behandlas.
I bästa fall träffar patienter med akut "virus på balansnerven" trots allt en yrselkunnig öronläkare under vårdtiden. Öronläkaren kan ställa diagnos och ordinera kortisonbehandling och man får träffa en sjukgymnast som instruerar till specifika träningsrörelser och manar till en generell rörelseträning.
I allra sämsta fall förekommer det att patienter med akut "virus på balansnerven" inte ens får någon diagnos, ingen behandling, inga träningsråd men att de istället skrivs ut med ett sjukintyg för några veckors stillaliggande vila eller ännu värre, med ett recept och en ordination på att inta dämpande åksjukeläkemedel i flera veckor.
Delge gärna Yrselforum hur Din rehabiliteringsprocess fortgår, alltså hur Dina symtom utvecklas. Om Du har drabbats av vestibularisneurit är Din balansfunktion förhoppningsvis återställd inom en vecka - tio dagar.
Hälsningar fr Christian Geisler 
|
|
|
svara | citera |
mio
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/04/19 09:53
Rehabilitering ja...
* första 2 dagarna var katastrof. Kunde inte se, fokusera, kräkte mer eller mindre hela tiden. Chockad över min plötsliga oförmåga att ta hand om mej själv.
Tredje dagen kunde jag börja se, kunde någotsånär ta mej till toa, men stupade i säng efter minsta ansträngning.
Kom hem 4:e dagen, då med högdos kortison, skönt men ostadigt och yrsligt. Hade dödsångest (aldrig haft detta tidigare, tänkte att kortisonet ställde tilldet) mellan varven, kunde inte sova och var psykiskt instabil, var rädd att det alltis skulle kännas som om hjärnan inte följde med kroppen.
-Fick tillgång till informationen på nätet om vestibularis neurit. - TACK OCH LOV!
Nu kom mina arbetskamrater en efter en och tog ut mej på promenader, nästan varje dag var ngn här och pushade mej. Det jobbigaste i denna fas var att de var rädda att jag skulle trilla, deras reaktioner störde mej, jag fick intyga att jag faktiskt inte trillat (dsedan det akuta skedet). Men jag såg berusad ut när jag gick.
Dessutom skötte jag sysslorna hemma så intensivt jag kunde.
Det allra jobbigaste förutom obalansen var tröttheten. Jag blev trött av allt! Och när jag la mej och skulle sova kom katastrofkänslan tillbaka (vaknade mitt i natten när bortfallet kom) rädd att vakna i samma tillstånd som när jag insjuknade.
Under en period i början fick jag koncentrera mej på det jag hadde i händerna, det jag inte tittade på tappade jag. Frustrerande.
Började jobba halvtid två veckor och därefter kom jag igång igen som vanligt. Var heltidssjukskriven 3 veckor.
Nu är det 8 veckor sedan jag blev sjuk, är inte helt ok i balansen ännu, kan inte gå i trappor och tala med någon annan, ni vet vända huvudet snabbt vid konversation, då får jag ta extrasteg, känner att jag har svårt att hålla balansen när jag är trött.
Just nu är jag förkyld och känner perioder med förnimmelse av hur det hela startade, men karusellyrsel.
Det jobbigaste efter den akuta fasen är nog den mentala biten. Jag är ung, har flera barn aktiv på ett fantastiskt roligt jobb....och allt tog slut om än för en kort tid, detta var jag inte förberedd på. Kan fortfarande känna ångest över hur överrumplad jag blev.
Nu hoppas jag på att det ska gå fort frammåt! Att balansen kommer tillbaka som tidigare.
Tack för en VIKTIG SIDA!
|
|
|
svara | citera |
Administrator
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/04/19 13:56
Läst & lärt. PS Fortsätt med träningen av ursnabba huvudrörelser och fokuseringsövningar mot föremål/kryss på väggen. Hälsn CG 
|
|
|
svara | citera |
Katarina
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/04/26 12:22
Hej mio!
Jag har precis läst din historia och förstår hur du haft det när det var som värst. Du kämpar verkligen och jag håller tummarna att du blir helt återställd.
Hälsningar
Katarina
|
|
|
svara | citera |
Mio
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/04/27 21:23
Tack, vill säga att jag ju mår "bra" idag.
När jag sitter här och tänker på HUR det kändes när allt for runt kan jag inte komma ihåg. Jag vet bara att det var förfärligt.
Min hjärna har lyckats glömma, precis som förlossningssmärta, HUR det kändes. Bara att...
Sen blev ju livet stabilare och stabilare...hjärna och kropp kopplades ihop 2,5 veckor efter insjuknandet. Tack och lov.
Kan ändå inte förstå hur folk som är yra dagligen kan klara sej.
De första dygnen, med karuselleffekten härjande i huvud och själ, skulle jag mycket väl kunnat ta livet av mej om man sagt att detta ska fortsätta.
Det fanns ingen möjlighet att "leva" med den känslan.
Som tur var så stannade karusellen till slut och jag fick sakta återgå till normal.
Hoppas att alla därute hittar sin balans!
|
|
|
svara | citera |
Yrselforum /Yrselchat 