Mio
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/07 13:52
Vill inte erkänna...men nu har jag haft en massivt stressig period på jobb...och känner åter att jag vinglar.
Vad farao...varför ska det komma tillbaka rester såhär??
Jag har hela tiden tyckt att jag nog är helt återställd, men varför kommer det då tillbaka...
Det är oerhört frustrerande att gå in i dörrposter när man har bråttom....att inte kunna vända på huvudet och prata med ngn och gå rakt fram....
Jag jobbar i akutverksamhet och det finns ingen möjlighet att gå undan och stressa mindre....
Dessutom gillar jag stressen för det mesta.
skit skit skit.....måste hitta metod för att få det att fungera bättre......
|
|
|
svara | citera |
per s
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/07 20:06
Hej mio, förstår dig så väl, har ju själv upplevt samma situationer som du beskriver(pinsamt), man vill så mycket och gärna fort och så fungerar bara inte motoriken?!
Du måste! bara varva ner dig i "ditt inre" till ett lägre tempo så att du känner att du har kontroll över dig själv och din egen motorik.
Ta hjälp av "fingertekniken" dvs att du hela tiden har något att ta stöd mot. Det räcker med ett lillfinger mot dörrposten eller korridorväggen om du förstår vad jag menar.....
Det är inte lätt för oss hyperaktiva människor att inse våra begränsningar. Fortsätt att leva aktivt men inse att du ibland behöver ett lungnare tempo
Detta har blivit ett måste för mig!
mvh Per S
|
|
|
svara | citera |
Mio
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/11 23:31
Ska absolut prova hand i väggen tricket...
för övrigt vägrar jag begränsningar. 
Iochmed att jag känt av obalansen igen har jag av och till haft perioder med oro....tankarna på hur det var när det satt igång kommer tillbaka...sjukhustiden m.m....oförmågan att ta hand om mej själv.
Får "leva igenom dem" och sedan hoppas jag det går över igen.
|
|
|
svara | citera |
Per S
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/12 00:26
Du är precis som jag mentalt, skall inte ge mig, jag klarar mig själv...detta klarar jag väl av lätt som en plätt....akta dig för oron det tror jag i värsta fall kan föda annat funderande....behåll din egenkontroll men i din egen takt. Klart att man inte vill erkänna sin begränsning men du måste nog inse (som jag gjort att något har inträffat....och att en ändring i den egna tillvaron är ett måste)
Lev väl mio och var rädd om dig och låt inte den vanliga fysiska vardagsstressen ta överhand så att du känner dig otillräcklig. Känn efter vad du klarar av och inse dina begränsningar. Jag vill absolut inte leka doktor här i forumet och komma med förmaningar utan det är endast utifrån mina egna erfarenheter.
"Fingertekniken" är ett bra sätt att få hjälp via känseln.
Glöm "sjukhusperioden" detta scenario tror jag inte du kommer att uppleva igen så intensivt men efterslängar med karusellsyn har varit många för mig.
En fråga till CG. Är det så att vissa "vestibularis-patienter" får
tillbaka funktionen i det utsatta balansorganet eller är det enbart omprogrammering som gäller....?
Fortsätt kämpa mio men i din egen takt, om det är envishet till gränsen av dumhet som gäller så är jag en som som ställer upp på denna inställning.
mvh Per S
|
|
|
svara | citera |
Mio
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/12 10:39
Åh jag ser dej inte som någon som leker doktor,,, det måste du veta. Däremot har de en ocean av erfarenhet att dela med oss nybörjare!
De enstaka perioder jag fått efterslängar, nu i dagarna inte av direkt yrsel, men obalans, känner jag att jag är trött..somnade 20.00 och vaknade 09.....
Gissar att jag måste sova för att orka i hjärnan. Förlamande trötthet.
Frågan du ställde till CG har jag också frågat.
Vill egentligen veta om nerven är återställd...kanske jag inbillar mej symptom? Kanske allt är som innan?
Då skulle jag kunnat slå ifrån mej incidenter på ett annat sätt..ja alla vinglar väl ibland? Alla går väl in i saker då och då?
Trött kan väl vemsom vara?
Jag är glad att läsa dina svar Per. Jag delar inte men ngn annan ina känslor på detta området. Är ju själv den som tar hand om andra och ska inte bl omhändertagen. Då kullkastas min ordning
|
|
|
svara | citera |
per s
|
Re:Vestibularis neurit - 2008/07/14 20:24
Tror att du måste nog ändå inse att du måste hitta ditt eget tempo, åtminstone för ett tag framöver. Hjälper "fingertekniken"?
"När jag reste mig från skrivbordet så tog jag handen eller ett finger mot skrivbordskanten då jag vrider på stolen 90 grader och håller kvar tills jag rest mig upp, så siktar jag in mig på dörröppningen och sätter ett "lillfinger" i dörrposten och 90 grader ut i korridoren och när jag möter någon i korridoren "så känner jag att jag inte har full kontroll" och kommer att "krocka" så ett ett lillfinger i korridorväggen igen och jag har kontroll.....skitjobbigt har det varit men det har underlättat min kroppsmotorik.
Med tonårsbarn och dagisbarn lever du i ett högt tempo, jag vet!
Trött, ja det är svårt att inse att detta vårt tillstånd tar så mycket energi, man vill ju bara så mycket, det har ju alltid fungerat innan?
När det automatiska gyrot inte fungerar helt perfekt längre så blir man trött av att anstränga sig, svårt att inse detta har det varit för mig.
Förstår av dina inlägg att det är du som känner allt ansvar och måste ha kontroll på tillvaron, måste det vara så? jag har fått omvärdera.....Skulle det inte kännas bra att bli "lite omhändertagen" i alla fall?
Då måste du berätta för din omgivning hur du mår och hur du känner dig men räkna inte med full förståelse med detsamma, för vårt tillstånd kan ingen annan förstå som har "gyrot" kvar.
Hur upplever du din "yrsel" då den sätter an! roterar ditt bildfält åt något håll eller känner du bara yrsel...?
Har du kollat ditt blodtryck och dina blodvärden...? så det inte är det är där det är problem
Vi hörs igen mio
mvh Per S
|
|
|
svara | citera |
Yrselforum /Yrselchat 