Cecilia, 43 år, har sedan flera år tät kontakt med en öppen psykiatrisk mottagning. Hon har kontakt med läkare, psykolog och med en kurator. Hon tar flera läkemedel mot oro. Hennes problem består av ständig oro och ångest. Vid enstaka tillfällen har hon haft panikångestattacker.

Hon har också en kronisk ostadighetskänsla och upplever en varierande känsla av att det snurrar i huvudet. Denna känsla kan öka isamband med att hon ska försöka somna på kvällarna. Snurrkänslan brukar öka tydligt om hon blundar.

Hennes yrsel och oro började för fem år sedan. Hon insjuknande en morgon med fruktansvärd yrsel. Hon kräktes, kunde inte gå och inte stå på benen och upplevde att allt snurrade omkring henne. Hon var bunden till sängen i en vecka, sedan kunde hon successivt börja gå igen. Under den veckan tappade hon bokstavligen kontrollen över balansen och över livet.

Kommentar: Ångestyrsel eller Yrselångest?

Cecilia har en typisk sjukhistoria för ett mångårigt tillstånd av obalans och ostadighet och där det från början är oklart om symtomen beror på en fysisk störning eller enbart beror på psykisk sjukdom.

Men vid närmare utredning framkommer att hennes sjukdomsperiod började med en fysisk störning, nämligen ett plötsligt bortfall av funktionen i hennes ena balansorgan. Eftersom hon inte sökte läkare och inte fick någon diagnos förstod hon aldrig att hon drabbats av den fysiska och behandlingsbara sjukdomen "virus på balansnerven".

Istället har hon utvecklat en manifest ångestsjukdom som främst är relaterad till den totala kontrollförlusten (över balansförmågan) som hon genomled. Även om den fysiska störningen för länge sedan har läkt ut, har hon kvar och har fastnat i de psykiskt utlösta mekanismerna som upprätthåller hennes känsla av ostadighet. Hennes tillstånd kan därför kallas för yrselångest eller öronångest.

En amerikansk studie har kunnat påvisa att av hundra patienter med  "psykyrsel" hade de allra flesta, två tredjedelar av patienterna, insjuknat med psykiskt utlöst yrsel i anslutning till en fysisk störning i ett av balansorganen. 

En kroppslig störning i balanssystemet tycks alltså kunna utlösa en sekundär ångestsjukdom som sedan under längre tid kan underhålla patientens yrselupplevande. Och detta kan ske trots att den fysiska störningen har läkt ut fullständigt efter ett tag.                                                                            

Vanliga sådana fysiska störningar som initierar "psykyrsel" kan vara godartad lägesyrsel eller plötsligt funktionsbortfall i ett balansorgan "vestibularisneurit". Men ofta diagnostiseras inte de ursprungliga fysiska störningarna men de psykiska mångåriga symtomen blir väl uppenbara för såväl patienten som för dennes omgivning.

För dessa patienter kan en yrsel- och balansmottagnings roll vara att förklara orsakssambanden och friskförklara patienten från att enbart ha haft en psykisk sjukdom. Det är oftast en tacksam roll.

Balansorganens signaler och psyket är mycket nära sammankopplade. Dels går de centrala kopplingsbanorna nära varann i hjärnan och dels uppstår en rimlig existensiell ångest när vi tappar kontrollen över vår balansförmåga.

För många läkare kan det vara svårt att diagnostisera om en yrselkonflikt beror på psykiska eller fysiska orsaker. I framtiden kommer sjukvården i allmänhet men framförallt de särskilda yrsel- och balansmottagningarna bli ännu bättre på att diagnostisera sjukliga fysiska störningar i balanssystemet, t e x i balansorganen.

I framtiden ter det sig därför troligt att yrsel- och balanssymtom efter en nogrann utredning allt oftare kommer få fysiska snarare än psykiska förklaringar.

Cecilia´s ostadighetssymtom försvann visserligen inte helt. Men efter utredningen på balansmottagningen blev hennes diffusa obalanskänsla betydligt lättare att hantera. Cecilia genomgick ett kaloriskt prov som inte visade några kvarstående skador i någon av hennes balansorgan.