2008-11-23
   
Godartad lägesyrsel "Kristallsjuka"
Hur fungerar balansorganen normalt? Balansorganet är en del av innerörat. Det består av ett system av tre gångar (båggångar) och av två säckar (hinnsäckar). Hinnsäckarna innehåller kristaller som är viktiga för balansinformationen. Man kan föreställa sig att de hålls fast av ett slags "klister".
Balansorganets båggångar är orienterade i olika plan och kan liknas vid vätskefyllda cykelslangar. De har som uppgift att registrera huvudets rörelser framåt, bakåt och i sidled och att leverera information om huvudets rörelser till hjärnan. Det sker genom att vätskans tryck förändras i samband med huvudrörelser i olika plan. Vätsketrycket mäts fortlöpande av ett känselspröt (receptor) i respektive båggång. Receptorn känner alltså av vätsketrycket i respektive båggång och gör om tryckimpulserna till elektriska balanssignaler som skickas till hjärnan.
Vad är godartad lägesyrsel? Godartad lägesyrsel (GL) är en av de vanligaste orsakerna till plötslig "yrsel". Många drabbade blir vid första insjuknandet väldigt rädda och tror att de drabbats av en livsfarlig sjukdom. Men sjukdomen är inte alls farlig eller livshotande. Därför kallas den för ”godartad”.
GL drabbar både kvinnor och män men är särskilt vanlig bland medelålders kvinnor. Förekomsten ökar med stigande ålder. GL är mycket vanligt efter skallskador, i regel insjuknar man då inom några timmar eller dagar efter att man slagit i skallen. GL är mycket vanligt om man tidigare haft vestibularisneurit "virus på balansnerven" eller om man har migrän.
Har man en annan öronsjukdom t e x en ensidig hörselnedsättning eller Menieres sjukdom kan GL ses som en sekundär störning. Man kan föreställa sig att en trött och sliten motor lättare drabbas av att bultar och skruvar lossnar.
Vad beror det på? Vätskan i båggångarna ska normalt vara klar. Begreppet godartad lägesyrsel används vid flera olika tillstånd när lösa partiklar har lossnat från en hinnsäck. De lösa kristallerna samlas i klumpar i någon av de tre båggångarna eller så fastnar dom på någon av båggångarnas känselspröt. Varför detta sker hos så många människor är fortfarande inte känt.
Denna informationsartikel vill beskriva den vanligaste varianten av GL, när lösa partiklar bildat en klump i den bakre båggången. Eftersom den bakersta båggången utgör den lägst belägna delen av balansorganet, är det vanligast att lösa kristaller ansamlas till en klump just här.
I regel är bara det ena balansorganet drabbat. Vissa kan ha svårt att själv avgöra vilket öra som är det sjuka. Hos andra är den symtomgivande sidan uppenbar.
Ofta börjar lägesyrseln när huvudet varit stilla en längre tid, som efter en natt i sängläge. Flera lösa partiklar har då lossnat, sjunkit nedåt och ansamlats som en klump i den drabbade båggången. I samband med huvudrörelser kommer partikelklumpen att åka kana en bit i båggången. Denna rörelse påverkar vätsketrycket i båggången, vilket i sin tur kraftigt påverkar båggångens receptor. Båggångsreceptorn är utformad för att känna av små tryckförändringar i båggångsvätskan. Om vätskan innehåller en kristallklump uppkommer sug- och tryckförändringar som är mycket större än normalt i samband med huvudrörelser.
Receptorns elektriska signaler till hjärnan blir därför mycket kraftigare än vid vanliga huvudrörelser. Huvudrörelser ger upphov till kraftiga felsignaler. Impulsen påverkar ögonen som svarar med att göra ryckiga rörelser (nystagmus). De ryckiga ögonrörelserna gör att man kan få ett intryck av att omvärlden snurrar runt. Den intensiva yrseln varar bara så länge kristallerna är i rörelse. Om huvudet hålls helt stilla eller vrids åt friska sidan så upphör karusellyrseln i regel snabbt.
De främmande och häftiga balanssignalerna gör hjärnan förvirrad. Utöver de välavgränsade yrselattackerna förekommer därför också en mer diffus känsla av åksjuka.
Vilka är symtomen? I typiska fall insjuknar man tidigt på morgonen, ofta medan man fortfarande befinner sig i sängen. Efter att ha gjort en huvudrörelse i sidoläge eller efter att ha lyft huvudet från kudden, uppkommer en kraftig yrsel. En del patienter kan vakna av snurryrsel efter att ha gjort en huvudrörelse i sömnen.
Symtom 1: Yrselattacker som uppkommer i samband med huvudrörelser. Attackerna är dramatiska och intensiva, ofta med en känsla av att väggarna snurrar runt. Men de varar bara några sekunder, oftast 5-10 sekunder. Genom att vrida tillbaka huvudet och hålla det helt stilla, brukar väggarna sluta snurra igen.
Alla slags huvudrörelser kan utlösa korta yrselattacker. Framför allt huvudrörelser i framåt-bakåt-planet ger yrselattacker. Typiskt är att få yrselattacker av att sitta upp i sängen, att lägga sig bakåt i sängen, att böja sig framåt eller att titta uppåt.
Symtom 2: En diffus ostadighetskänsla som påminner om åksjuka, ett mer eller mindre uttalat illamående med eller utan kräkningar. Det kan vara svårt att gå rakt och att fokusera blicken. Alla dessa symtom beror på det kaos och den förvirring som hjärnan drabbas av vid GL. Symtom 2 brukar vara mest uttalat vid det första insjuknandet och kan vara väldigt svårt att beskriva i detalj t e x för en akutläkare.
Symtom som inte är typiska för godartad lägesyrsel
Svår huvudvärk, sluddrigt tal, att se dubbelt, sväljsvårighet, förlamningar eller rubbad känsel i ansikte, armar eller ben är symtom som inte ingår vid godartad lägesyrsel. Sådana symtom talar snarare för en störning i det centrala nervsystemet t e x stroke.
Diagnos och behandling
Godartad lägesyrsel är en störning i ett balansorgan och en mycket vanlig orsak till plötslig yrsel. Men liknande symtom kan i sällsynta fall även förekomma i samband med stroke och andra neurologiska sjukdomar. Därför rekommenderas alltid en bedömning av en yrselkunnig läkare som kan bekräfta diagnosen och samtidigt utesluta andra orsaker till yrsel.
Läkaren kan bekräfta diagnosen genom att provocera fram en typisk yrselattack och att samtidigt observera ögonens rörelser (nystagmus). Yrselprovokationen sker genom att huvudet böjs långt bakåt och/eller åt sidorna.
Om lösa partiklar i båggången kan påvisas vid undersökningen, så finns goda förutsättningar att kunna utföra en partikelrensande och omedelbart botande behandling. Behandlingen utförs genom att vrida huvudet på ett särskilt sätt. Om manövern utförs på rätt sätt kan de lösa partiklarna flyttas tillbaka till hinnsäcken. Därmed kan båggångsvätskan åter bli klar och då kan känselsprötet i båggången arbeta normalt och ostört igen. Rensningsmanövern tar bara några minuter och bör första gången göras av en läkare som säkert kan konstatera i vilken av båggångarna de lösa partiklarna ansamlats i.
Bedömningen av hur ögonen rör sig (nystagmus) i samband med yrselattackerna är avgörande för att kunna diagnostisera och behandla GL. Därför används ofta specialglasögon med starka linser eller en mask med videokameror som får patientens ögon att framträda på TV-skärmar. Mest erfarenhet av nystagmusbedömning finns hos läkare som är specialister i öron-näsa-hals-sjukdomar eller audiologi/ hörselsjukdomar.
Även utan aktiv behandling kan GL klinga av inom några dagar eller veckor. Man föreställer sig att de lösa partiklarna i dessa fall har löst upp sig i båggångsvätskan. Hos många patienter finns dock en tendens att lägesyrseln kan komma tillbaka i flera veckolånga omgångar. I regel är det samma båggång som spökar vid varje återfall. För dessa patienter är det av stort värde att förstå vilken båggång och vilket öra som utlöser yrseln. Förebyggande behandling saknas idag. Men återfallens längd kan kortas betydligt genom att man själv utför en rensningsmanöver vid nya insjuknanden.
Var får man hjälp? Patienter med akuta tillstånd med känslan av "yrsel" bör undersökas av läkare. Allmänläkare, öron-näsa-hals-läkare, hörselläkare, neurologer och akutläkare har i regel kännedom om godartad lägesyrsel. På särskilda yrsel- och balansmottagningar finns stor erfarenhet av att diagnostisera och behandla alla varianter av godartad lägesyrsel.
Rensningsmanövrarna är mycket lätta att utföra. Framgångsfaktorer är att veta vilken typ av båggångsstörning det rör sig om, vilket balansorgan som är symtomgivande och att manövrarna utförs i rätt hastighet och i de föreskrivna vinklarna.
Lösa kristaller i bakre båggången behandlas med Epley´s eller Semont´s manövrar. De beskrivs ingående på http://www.yrsel.com/portal/content/view/132/
Även många sjukgymnaster har kännedom om GL och kan hjälpa till med de botande manövrarna. Men de saknar oftast tekniken för att säkert kunna avgöra vilken variant av lägesyrsel man drabbats av.
I enstaka fall klarar man inte att rensa båggångsvätkan med vridmanövrer. I sådana fall kan en operation med pluggning av den drabbade båggången vara botande.
Skiss 
Båggångsmekanismer vid lösa partiklar i bakre båggången (BPPV-P)
Vätskan i balansorganen är normalt klar. I det ovan avbildade balansorganet har lösa partiklar ansamlats till en klump i den bakre båggången. I samband med huvudrörelser rör sig klumpen och ger upphov till sug- eller tryckeffekter mot båggångens känselspröt.
Vid framåtböjning av huvudet uppstår tryck mot känselsprötet och då böjs det framåt. Vid bakåtböjning av huvudet ger partikelklumpens rörelse en sugeffekt på känselsprötet som då böjs bakåt. Varje gång känselsprötet böjs, skickas en elektrisk signal till hjärnan. Signalen får ögonen att göra en skruvande rörelse under några sekunder.
Symtom 1: Upplevelse av en kraftig men kort yrselattack
Symtom 2: Förvirring, kaos och åksjuka uppstår i hjärnan av de ovana och konstiga signalimpulserna.
©2010 Yrselcenter Stockholm Christian Geisler
> Epley´s och Semont´s behandlingsmanövrar
|
