Menieres sjukdom

Menieres sjukdom är en gåtfull kronisk sjukdom i innerörat som ger yrselattacker i kombination med hörselnedsättning och öronsus. Det finns uppskattningar på att 4 promille av världens befolkning skulle lida av Menieres sjukdom. I Sverige tror man att det finns 40 000 människor som lider av sjukdomen. Vanligast är att insjukna i åldersspannet mellan 40 och 60 år.

Den franske läkaren Prosper Ménière beskrev sjukdomen redan 1861, men hans upptäckter accepterades först efter hans död

Vad är orsaken till Menieres sjukdom?

Orsaken är ännu oklar men tros vara en ökning av vätsketrycket i innerörat - alltså en slags svullnadsreaktion. Man har spekulerat i att produktionen av innerörats vätska, den så kallade endolymfan, är för stor eller också att omsättningen och avflödet av den är nedsatt. Eftersom balansorganet och hörselsnäckan delar samma vätskesystem kan det förhöjda vätsketrycket ge symtom från bägge organen samtidigt. I tidigt skede påverkar svullnaden framförallt basfrekvenserna. Det beror på att hörselcellerna för basfrekvenser är belägna i den del av snäckan som är allra trängst.

Sjukdomen har en psykosomatisk koppling, det vill säga att symptomen hos en många, men inte hos alla, kan kopplas till perioder av psykisk stress och oro. Framförallt känslomässig stress tycks kunna provocera fram Meniere attacker.

Det finns mottagarceller för stresshormoner i innerörat. En hög stressnivå skulle enligt en föreslagen teori framkalla kaos i innerörats balansorgan så pass att den drabbade tvingas att vila liggande i flera timmar och slutligen somnar av yrseln. Och man kan ju undra om naturen haft någon särskild tanke med just detta arrangemang. 

Menieres sjukdom har troligen en viss ärftlighet. Det finns också en koppling till sjukdomen migrän. De som tidigare i livet plågats av en migränsjukdom som börjat stabiliseras, kan istället insjuknar man med symptom på Menieres sjukdom.

Yrselattackerna beror på att balansimpulserna från det sjuka balansorganet är ojämna och att de plötsligt kan öka eller minska. Mekanismerna kan liknas vid en motorbåt med dubbla propellrar. Så länge bägge propellrar (de bägge balansorganen) går lika snabbt har båten en rak kurs. Men om den ena propellern (det sjuka balansorganet) plötsligt ökar eller minskar varvtalet (förändrar sin signalering av balanssignaler till hjärnan) får båten slagsida och går i cirklar. Avdriften från den raka kursen (yrsel- och balanssymtomen) kan vara mer eller mindre uttalad beroende på hur stor varvtalsförändringen på den trasiga sidan är.

Innerörat består egentligen av två olika vätskesystem som är skilda från varandra och som har helt olika koncentration av kalium. Idag tror man att det i den tunna hinna som skiljer den inre innerörevätskan (endolymfan) från den yttre(perilymfan) plötsligt uppstår en liten spricka när svullnaden i systemet ökar. När de två vätskorna sammanblandas uppkommer en övergående förgiftningsreaktion i balansorganet. Följden blir de dramatiskt förändrade impulserna från det sjuka balansorganet till hjärnan.

Vad är symtomen?

• Ensidig och varierande hörselnedsättning
• Ensidigt öronsus (tinnitus)
• Yrselattacker
• Perioder av ostadighetskänsla
• Psykologiska komplikationer

Ett typiskt Meniereanfall kan börja med en känsla av tryck, fyllnad, lockkänsla eller hörselnedsättning i det sjuka örat. Samtidigt upplevs en ton eller ett susljud i det örat. Efter denna förvarning insjuknar man med en successivt ökande kraftig yrsel. Många kan uppleva en diffus ostadighet eller att väggarna snurrar runt, som att åka karusell. Man blir illamående, ofta med kräkningar, får svårt att gå rakt, har svårigheter att fokusera blicken och måste ligga ned. Det kan kännas bättre att blunda.

Anfallen brukar oftast vara begränsade till mellan 20 minuter och 4 timmar. Efter anfallet förbättras hörseln, tryckkänslan i örat och öronsuset minskar eller försvinner igen.

Lindriga attacker kan innebära att man enbart upplever en övergående fyllnadskänsla i det sjuka örat och en kortare period av diffus ostadighet, sjösjukekänsla och lätta fokuseringssvårigheter. Många upplever ensidiga ljudförvrängningar och ljudöverkänslighet från det sjuka örat.

Patienter med Menieres sjukdom drabbas ofta även av Godartad lägesyrsel från det sjuka örat.Det ger sekundlånga yrselattacker av en helt annan karaktär. Symptomen vid lägesyrselsymtom är tydligt kopplade till huvudrörelser.

Med så dramatiska och återkommande symptom som sjukdomen ofta ger, är det självklart att man oroar sig inför nya attacker. Detta orosmoln hanteras med varierande framgång av olika personligheter.

Hur är sjukdomens förlopp?

Sjukdomens förlopp varierar mycket. Förloppet är väldigt individuellt och kan inte förutsägas. En del patienter får några enstaka attacker av yrsel, hörselnedsättning och öronsus varje år och lär sig leva med det. Hos andra uppträder besvären mer skovvis. Perioder av tätt uppträdande attacker kan varvas med helt symtomfria perioder. De besvärliga skoven kan pågå i flera veckor. Men även de symtomfria perioderna kan vara långa och ibland kan det gå flera år mellan yrselanfallen. Det finns alltså en stor tendens till spontan förbättring även om man är inne i ett besvärligt skov.

Hörselfunktionen på det sjuka örat kan i tidigt skede vara väldigt ojämn och variera från dag till dag. Det är förmågan att höra de låga tonerna som först försämras, men med tiden drabbas alla hörselfrekvenser lika mycket. Man tror att det förhöjda vätsketrycket sliter på de känsliga hörselcellerna. I sjukdomens slutskede får man en permanent och påtaglig hörselnedsättning på det sjuka örat. Helt döv blir man dock inte. Öronsuset brukar kvarstå med varierande hanterbarhet hos olika personer. Idag finns flera bra behandlingar för att minska upplevandet av irriterande öronsus. Men däremot finns inga bromsande behandlingar mot det successiva hörselslitaget.

Glädjande är i alla fall att yrselattackerna hos de flesta brukar bli allt glesare med åren - som om yrseln "bränner ut sig".

Det är ovanligt att insjukna i dubbelsidig Menieres sjukdom.

Droppattacker

Enstaka patienter kan i framskridet sjukdomsskede drabbas av så kallade droppattacker. En sådan attack innebär att man plötsligt kan tappa balansen och handlöst falla omkull. Orsaken är en plötslig och snabbt övergående "kortslutning" i det sjuka balansorganet. Kortslutningen påverkar hållningsmuskulaturen i samma kroppshalva till att bli helt avslappnad under någon sekund. Man blir inte medvetslös och är snabbt återställd men omtumlad efter en sådan attack.

Under en period med ovan beskrivna sällsynta symtom är det inte lämpligt att köra bil. För övrigt brukar en omdömesgill användning av bilfordon inte vara något problem för patienter med Menieres sjukdom.

> Behandling vid Menieres sjukdom

2012Yrselcenter Stockholm Christian Geisler leg läk