Vad är yrsel ? 

Upplevelsen av "yrsel" beror på en konflikt i hjärnan. Den kan uppstå b l a när hjärnan upplever något annat än det den förväntar sig eller när kroppens informationssystem ger hjärnan information som inte stämmer överens.

Ett utmärkt exempel på en sådan konflikt är åksjuka och sjösjuka. Om man förstår mekanismerna kring åk - och sjösjuka blir det lättare att även förstå mekanismer och symtom kring yrselsjukdomar.

Åksjuka sjösjuka rörelsesjuka
- Vad är det? Vad är symtomen?

Vad är det? Åksjuka är ett utmärkt exempel på en störning som ger "yrsel" och balansstörning.

I centrum för åksjukans uppkomst står signalerna från balansorganen i innerörat.

Åksjukan beror bland annat på att balansorganens signaler inte stämmer överens med övrig balansinformation som hjärnan tar emot. Eller att de tre enheterna som vardera balansorganet består av ger olika tolkningar av en rörelsesituation. Balansorganen består av tre båggångar och två hinnsäckar.

Orsakerna till åksjuka - sjösjuka -bilsjuka - flygsjuka och rymdsjuka är de samma. Ibland säger man också rörelsesjuka. 

Begreppet "transportsjuka" belyser det faktum att det är lättare att bli åksjuk när man passivt accelereras i en farkost än när man själv aktivt styr den. Därför blir man lättare åksjuk i baksätet på en bil.

Känsligast är balansorganen i låga accelerationsfrekvenser vid 0,2-0,3 Hz. För seglare innebär det ca 3 vågor per 10 sekunder. Det är alltså långa och sugande vågrörelser. Vertikala accelerationer är värre än horisontella.

Allra värst är det om man utsätts för komplexa accelerationer, alltså att samtidigt gunga i vertikal- och horisontalled och dessutom runt en ytterligare axel.

Två- eller flerskrovsfarkoster t e x katamaraner ger färre vridmomenter till havs och brukar därmed ge upphovs till mindre rörelsesjuka än om man färdas i en enskrovsbåt.

Kroppens reaktion i samband med tillstånd av rörelsesjuka är en varningssignal och ska ses som tecken på ett friskt normalt fungerande balanssystem.

Benägenheten för åksjuka varierar väldigt mycket mellan olika människor och beror på olika faktorer. Mycket av forskningen kring åksjuka har fokuserat på att kunna skilja ut personer som är motståndskraftiga mot åksjuka. Det gäller t.e.x. uttagningen av stridspiloter och astronauter. De flesta nya forskningsrön kommer från rymdflygfarten och från militären. Men möjligen offentliggörs inte alla nya rön.

Åk- och sjösjuka beror inte på psykiska orsaker. Men psykiska och psykologiska faktorer spelar definitivt in i situationer när hjärnan har tolkningsproblem och upplever ett inflöde av förvirrande signaler. En orolig och ångestfylld hjärna har svårare att kompensera för det förvirrande informationsinflödet. Om man redan vid avseglingen från bryggan fruktar för att bli sjösjuk, blir det lätt en självuppfyllande profetia.

Är man utvilad och om sinnesstämningen är glad och trygg ökar hjärnans kapacitet för påfrestningar och konflikter. Och det är därför skepparens attityd och kunskaper kring sjösjuka mycket väl kan påverka hur hans besättningen kommer att må på havet.

Åksjukan är självläkande. De allra flesta personer kan anpassa sig till nya rörelsesituationer på två till tre dygn. Efter denna tid ombord på en gungande båt släpper alltså åksjukans grepp hos de flesta. Därefter är man utrustad med "sjöben" och borde klara nya seglatser under liknande mständigheter utan att bli sjuk. Sjöbenen tycks vara väldigt specifika och det är inte säkert att en van seglare från Östersjön klarar vågorna i Västindien lika bra.

Omkring 5 - 10 % av befolkningen är dessvärre extremt åksjukebenägna och kan inte vänja sig av med illamående och kräkningar även efter flera dagars resor till sjöss. Många av dessa personer undvek gungor och karuseller redan som barn. Får man alltså gastar ombord som fortsätter att kräkas efter 3:e dygnet gör man bäst i att sätta iland dom.

Personer med migrän blir lättare åksjuka än andra. Migrän tycks påverka balansorganen att bli känsligare.

De flesta människor har någon gång upplevt åksjuka. Själv minns jag hur jag kräktes ned en turistbuss i Alperna när jag var 10 år. Bussen fick spolas ren med vattenslang innan färden kunde fortsätta. 

Vad är orsaken? Åksjuka beror på flera tolkningskonflikter i hjärnans system för balanssignaler. Tolkningskonflikt nr 1 beror på s k sensorisk mismatch. Normalt sett lämnar ögon, känselkroppar och balansorgan samstämmig information om vår rörelsesituation till hjärnan. Men ombord på en gungande båt uppstår lätt en sensorisk tolkningskonflikt när ögon och balansorgan rapporterar helt olika intryck till hjärnan.

En person som läser en bok i ruffen ombord på en gungande båt får väldigt motsägelsefull informationen från ögon och balansorgan. 

Ögonen registrerar raka stillastående väggar och raka bokstäver men balansorganen meddelar att allt gungar fram och tillbaka. Balansinformationen framstår därmed som väldigt förvirrande för hjärnan.

Tolkningskonflikt nr 2 uppstår när det saknas en referens för den inkommande balansinformationen. Har man tidigare inte varit på en gungande båt eller om hjärnan glömt referensbilden för denna rörelsesituation - ja då saknas en referens och hjärnans förvirringstillstånd ökar ytterligare.

Hjärnan jämför ständigt inkommande balanssignaler med en förväntad bild av hur det borde vara. Den bilden hämtas i ett referensarkiv av tidigare kända rörelsemönster. Vi skaffar oss referensbilder för att cykla, dansa, åka hiss.. och för att t.e.x. sitta i en gungande båt. En ovan seglare blir sjösjuk första gången - men efter två eller tre dagar har han vant sig och fått en ny referensbalansbild för att vara på sjön. Då har han "fått sjöben"

Vid rörelsesjuka vill den förvirrade och osäkra hjärnan varna oss från att fortsätta aktiviteten i en främmande rörelsesituation. Det ter sig som en rimlig reaktion från vår ursprungliga reptilhjärna som prioriterar vår överlevnad. Ett kraftigt illamående är en signal som knappast kan misstolkas som en tydlig varning.

Varför mår vi dåligt vid rörelsesjuka? Konflikthärden i hjärnans system för hantering av balanssignaler ger upphov till en flodvåg av kaotiska transmittorsubstanser.

De störda balanssignalerna når balanskärnorna som finns i hjärnstammen. Översvämningen av kaotiska signaler påverkar dessvärre också de närmast belägna nervkärnorna. Här ligger vakenhetscentrat, kräkcentrat och vaguskärnan. Det är en påverkan från alla dessa centrala nervkärnor som ger oss kaskaden av olika symtom vid rörelsesjuka.

(Det är samma flodvåg av kaossignaler som ger upphov till symtomen när vi drabbas av en yrsel- och balanssjukdom)

Balanskärnorna påverkas så att vi kan få svårigheter att gå rakt eller så måste vi ta stöd för att gå rakt. Alla huvudrörelse känns obehagliga, ungefär som om hjärnan hängde löst i skallen eller som om den reagerade någon sekund för sent.

Vakenhetscentrat påverkas så att vi i ett tidigt skede börjar jäspa och sedan blir vi allt dåsigare. Tröttheten är ändåmålsenlig, för när vi till slut somnar regleras också behovet av inkommande balanssignaler ned. Och med ett nedreglerat balanssystem blir konflikthärden mindre för hjärnan. På sätt kan man säga att vakenhetscentrat utgör en självbegränsande funktion vid rörelsesjuka. En funktion vi medvetet bör dra nytta av vid akut åksjuka.

Kräkcentrat påverkas så att vi blir kraftigt illamående och ofta uppstår behovet av att kräkas. Denna tydliga varningssignal kan väl knappast förbises.

Vaguskärnan styr det s.k. autonoma nervsystemet och bla. magtarm-funktionen. Ett av de tidigaste symtomen vid rörelsesjuka är att tarmljuden upphör. Eftersom magsäckens nedre ventil går i baklås i tidigt skede vid åksjuka, blir det dessutom svårt att få i sig vätska - resultatet blir en vätskebrist som snabbt accelererar åksjukesyndromet ytterligare. Utöver det leder vagusaktiveringen till att vi blir kallsvettiga, bleka och att blodtrycket kan sjunka så att vi känner oss svimfärdiga. Vagusaktiveringen förorsakar också en övergående luktöverkänslighet, ibland kan den vara mycket uttalad.

Vad är symtomen? I tidigt skede ser man hur den sjösjuke börjar gäspa upprepade gånger, får koncentrationssvårigheter och en ökande trötthet.

En annan tidig mekanism är att transporten från mage till tarm går i baklås s.k. magtarmparalys, denna reaktion ger i sig en obehagskänsla över magen.

Vagusstimuleringen av det autonoma nervsystemet ger kallsvett, ökad salivavsöndring och en överkänslighet för lukter.

Det överstimulerade kräkcentrat ger illamående och kräkningar.

Eftersom man inte kan dricka uppstår också en vätskebrist och uttorkning. Även kroppens temperaturreglering påverkas.

I svåra fall av rörelsesjuka kan kaoset i hjärnan spridas inte bara till hjärnstammen utan även till hjärnans intellektuella funktioner. Det kan leda till en uttalad apati eller till en desperat förvirringsprocess. I det här stadiet kan den sjösjuke vilja kasta sig överbord. Dödsfall p g a sådana reaktioner förkommer.

Vad är behandlingen? När åk- och sjösjukan väl brutit ut är syndromet svårare att hejda. Lägg därför hellre omsorg på förebyggande åtgärder.  Lär Dig därför lite om åksjukans orsaker och dra nytta av några förebyggande råd.

Akuta yrsel- och balanssjukdommar förorsakar samma kaos i hjärnan och mekanismerna i hjärnstammen och symtomen är de samma som vid åksjuka.  

Christian Geisler, leg läkare spec audiologi och ÖNH sjkd 

Fortsatt läsning:

Åksjuka sjösjuka rörelsesjuka - förebyggande åtgärder och behandling

Mal-de-Debarquement "Landstigningsfenomet"

Se även:

Så fungerar balanssystemet normalt och vilka fel i systemet leder till yrselkonflikter?

Mer om åk- sjö- rörelsesjuka (svenska):

Rörelsesjuka-Transportsjuka, prof Måns Magnusson ÖNH kliniken universitetssjukhuset Lund

Netdoktor.se artikel 1    Netdoktor.se artikel 2   Vårdguiden.se     Apoteket.se   Sjukvårdsupplysningen.se   Fass.se    Expressen.se

Fendern.se: Diskussionsforum om sjösjuka   

Inaktuella länkar:

http://www.segling.nakterhuset.se/99_056/sjosjuk.asp

http://www.sblvaccin.se/magasin/MV2-02.pdf

Copyright©2004-2008 www.yrsel.com