24.

Kerstin har alltid varit väldigt åksjukebenägen. Hon tyckte inte om att gunga som barn och undvek karuseller på tivoli. Hon kan minnas att hon ofta kräktes häftigt under resor med buss och bil när hon var i 10-13 års åldern. Som tonåring hade hon besvär av migänhuvudvärk och illamående.

Numera kan hon bara åka bil om hon själv får styra och hålla i ratten. Att sitta i baksätet eller läsa under bil- eller bussfärd är fullständigt otänkbart. Likaså att göra en sjöresa, hon kan känna sig sjösjuk bara av att gå ut på en brygga. Flygresor har också varit besvärliga, hon blir illamående bara planet vänder på plattan inför start. Under startaccelerationen när planet lyfter från marken har hon flera gånger börjat kräkas och sen fyllt flera spypåsar under resten av färden.
Nu har hennes familj bestämnt sig för att genomföra en länge planerad resa till släktingar i USA. Kerstin undrar hur hon ska förbereda sig inför flygresan.

Kommentar: Extrem åksjukebenägenhet

Att reagera med åksjukesymtom är normalt när vi utsätts för ovana och provocerande accelerationsrörelser. De allra flesta, 95% av befolkningen, kan inom 2-3 dagar anpassa sig och lära sig tåla ett nytt rörelsemönster, t e x gungandet på en båt till havs, utan att bli sjuka.

Vissa lär sig tåla sjön efter första båtturen och får sjöben för resten av livet. Andra tycks ha ett kortare balansminne och måste lära om flera gånger under livet. Den kände sjöhjälten Lord Nelson tillhörde troligen de med kort balansminne. Han mådde alltid gräsligt illa under de 3 första dagarna av varje seglats, sedan gick resten av sjöresan som en dans.

5 % av befolkningen klarar inte denna anpassning, inte ens efter 3 dagar till havs. De kan därför sägas vara extremt åksjukebenägna eller "kroniskt åksjuka". Sjukdomen migrän tycks göra balansorganen särskilt känsliga. Många extremt åksjukebenägna har eller har haft migränsymtom.

En stor benägenhet för åksjuka beror hos de flesta inte på någon sjukdom i balansorgan eller nervsystem. Man får se denna benägenhet som en normal variant. Så länge man undviker utlösande situationer så behöver det heller inte vara något stort problem.

I de fall man ändå måste genomföra båtresor, flygresor eller resor med X 2000 kan det vara bra att lära sig olika förebyggande åtgärder. Se artiklar om åksjuka på www.yrsel.com. Utöver det bör man prova ut någon av de förebyggande åksjukemedel som finns på marknaden. Som alla läkemedel måste de användas på rätt sätt för att fungera och det är viktigt att känna till att man reagerar olika på preparaten. Det som passar den ena behöver därför inte vara det bästa alternativet för den andre. Alla medel utom Postafen(R) är receptbelagda och kräver således en läkarkontakt.

Eftersom åksjukesymtomen upplevs mer eller mindre otäcka är det naturligt att utveckla en viss oro för att insjukna inför t e x en båtresa. Ibland kan oron och spänningen inför resan bli så stor, att den i sig utlöser sjösjukesymtomen. En del personer blir illamående bara av anblicken av en båt eller brygga. (En engelsk term för detta är också "emotional sickness" till skillnad från "motion sickness").

Vid stor förväntans-oron kan ibland ångestdämpande läkemedel utnyttjas för att en viktig resa ska kunna genomföras. Dessa medel har också en tröttande biverkan. En del åksjukebenägna personer kan på så sätt sova sig igenom en besvärlig resa men utan att kräkas.

Extremt åksjukebenägna personer har svårare att tolerera störningar från balansorganen. En extremt åksjukebenägen person, som t e x får vestibularisneurit, brukar bli sjukare och må sämre än en person utan denna benägenhet.

Läs mer om åkjukans mekanismer http://www.yrsel.com/old/aksjuka1.html