Lägesyrsel p g a lösa partiklar som fastnat på en båggångsreceptor

Lägesyrsel som beror på att en båggångsreceptor blivit tyngre än den omgivande vätskan

Kristallsjukan eller godartad lägesyrsel är ett samlingsbegrepp för vanliga störningar i balansorganens båggångssystem.

Vad är det?

En vanlig variant av godartad lägesyrsel beror på att lösa partiklar har fastnat på en receptor i en av båggångarna. I regel är det den mellersta båggången och dess receptor som är drabbad.

Receptorn kan liknas vid en svängdörr eller ett känselspröt som känner av de små tryckförändringarna i båggångsvätskan som uppkommer i samband med huvudrörelser. Om lösa partiklar fastnar på receptorn blir den mycket tyngre än normalt och då uppkommer en störning i dess signalering till hjärnan.

Oftast mår patienterna med denna störning bäst när de håller huvudet stilla i upprättläge eller t o m lätt framåtböjt. Då balanserar känselsprötet i sin mest avslappnade position och skickar inga balanssignaler till hjärnan.

Så fort den drabbade gör minsta huvudrörelse framåt, bakåt eller åt sidorna faller det nedtyngda känselsprötet framåt eller bakåt med en intensiv signalering av balanssignaler till följd.

Till skillnad från tillstånden med lösa partiklar i båggången upphör inte yrseln inom 10-30 sekunder utan upphör först när patienten åter hittat läget där känselsprötet balanserar i sin avslappnade position. I gengäld tycks hjärnan vid denna störning, ha en förmåga att i viss mån kunna lära sig och kompensera för inflödet av de störda balanssignalerna.

Vad är orsaken?

Orsaken är inte känd. En teori utgår från densamma som för hur lösa kristaller i båggången kan uppkomma, alltså att "balanskristaller" har lossnat från sin ursprungliga plats i hinnsäcken och sedan ansamlats i båggångsystemet. Det är inte ovanligt med tillstånd med lösa partiklar i båggången där det samtidigt finns tecken på att partiklar också har fastnad på receptorn i samma båggång.

Omständigheterna och orsakerna vid denna yrselstörning är inte helt klarlagda. Balansstörningar där en båggångsreceptor ter sig tyngre än den omgivande båggångsvätskan kan också uppkomma flera timmar efter intag av alkohol. Det förekommer också receptorstörningar där denna ter sig lättare än båggångsvätskan. Det talar för att det kan finnas flera orsaker som kan påverka båggångsreceptorer att få en annan specifik vikt än den vätska som omger den. 

Vad är symtomen?

Insjuknandet kan vara dramatiskt med en tydliga upplevelse av lägeskopplade yrselattacker. Ofta kan det räcka med små huvudrörelser i sidled för att utlösa symtomen. En del patienter kan t o m uppleva hur karusellyrseln byter riktning beroende på hur de ändrar huvudets läge.

Men insjuknandet kan också vara successivt och domineras av en mer diffus känsla av generell ostadighet, men ändå med en känsla för att huvudrörelser i vissa lägen försämrar distinkt. Gångstörningar och illamående och kräkningar kan vara mer eller mindre framträdande hos olika patienter. Det är vanligt med en känsla av att ögonens fokuseringsförmåga är rubbad.

Hos de allra flesta klingar symtomen av inom några dygn. Receptorn tycks då ha återfått sin normala funktion igen.

Symtom som kraftig huvudvärk, förlamningar, känselbortfall, dubbelseende, svårigheter att svälja eller tala eller ensidiga hörselfenomen ingår inte vid denna yrselstörning.

Vad är behandlingen?

Den rekommenderade behandlingen är i regel att ligga särskilt mycket på den friska sidan för att gynna ett snabbt tillfrisknande. Om man ligger särskilt mycket med huvudet med den friska sidan nedåt tror man att de lösa partiklarna lättare ska släppa från receptorn med tyngdlagens hjälp.

En annan föreslagen behandling är få loss partiklarna från receptorn och få dem att röra sig i båggångsvätskan. Det kan göras genom att slå loss partiklarna från receptorn genom upprepade huvudaccelerationer. Om detta lyckas har läkaren omvandlat den ursprungliga störningen med en tung receptor till en annan störning där lösa partiklar rör sig fritt i vätskan i båggången. Och som sedan behandlas som sådan. Godartad lägesyrsel p g a lösa partiklar i mellersta båggången

Var får man hjälp?

För att säkert kunna diagnostisera denna störning krävs en kartläggning av ögonens ofrivilliga rörelser s k nystagmus i samband med provokationer av huvudrörelser i framåt-bakåtplanet och i sidoläge. 

I praktiken krävs en undersökning med s k videonystagmoskopi, alltså en undersökning där ögonens ofrivilliga rörelser kan filmas med infraröda kameror i en mörk mask. Dessutom krävs en van undersökare som kan tolka undersökningsfynden. Utrustning för videonystagmoskopi och kunskapen om att analysera ofrivilliga ögonrörelser finns hos läkare som är specialister i öron-näsa-halssjukdomar eller i audiologi.

Christian Geisler

Se även:

Lägesyrsel som beror på att en båggångsreceptor blivit lättare än den omgivande vätskan