2006-05-23
Balansorganets anatomi och fysiologi
Balanssystemet och örats balansorgan tillhör våra dolda tillgångar. Det är först när balansen inte fungerar som vi märker att någonting är påverkat.
Men det har funnits där hela livet och har successivt utvecklats och tränats. Det lilla barnet som lär sig gå utnyttjar de tre delsystem som bildar grunden för balansen; känselsystemet i bl a fotsulor och leder, synen och örats balansorgan.
Under inlärningsperioden tränas hjärnan att hantera signalerna från dessa tre system så att de samverkar och bilda ett begripligt mönster. Detta mönster lagras sedan in som en minnesfunktion i hjärnan. När vi väl lärt oss gå, cykla, åka skridskor och skidor så fungerar detta system automatiskt.
Signalerna från innerörats balansorgan kommer från två olika system, båggångar och hinnsäckar och går via balansnerven till hjärnan. Båggångarna sänder impulser när man vrider på huvudet i sidled eller när man böjer sig framåt och bakåt och hinnsäckarna skickar signaler om linjära rörelser exempelvis accelererar eller bromsar när man åker bil eller hiss.
En störning i balansorganet kan ge olika typer yrsel. Felaktiga signaler från båggångarna ger en känsla av att det snurrar. En störning i hinnsäckarna kan yttra sig som att man förflyttas åt sidan eller framåt eller att omvärlden eller man själv känner sig tippad eller lutad.
Vid besöket hos läkaren gäller det att försöka kartlägga om orsaken till balansstörningen ligger i innerörat, i balansnerven eller i centrala nervsystemet.
Båggångarna har formen av halva cykelslangar som är orienterade så att de känner av huvudrörelser när man böjer sig framåt/bakåt eller vrider huvudet mot sidorna (se bild 1a). Varje båggång har en vidgning i ena änden. Denna rymmer en svängdörrsliknande mekanism, cupula, vars ställning (vinkel) påverkas av den vätskeströmning som kan ske inne i båggången. Hår från små sinnesceller sticker in i svängdörren och varje gång den ändrar sitt vinkel ändras aktiviteten i den nervfiber som lämnar cellen. När man vrider på huvudet kommer vätskan i båggången att släpa efter och det påverkar svängdörrens position varvid signalaktiviteten förändras (se bild 1b). I ena örat ökar aktiviteten, i andra örat minskar den.
Bild 1a
bild 1b
Både båggångar och hinnsäckar har via balansnerven förbindelser med muskelapparaten i hals/nacke, ben och armar, med hjärnan samt ögonmusklerna. Signalerna till musklerna är till för att vi skall kunna hålla balansen när vi står och går eller parera plötsliga förändringar i underlaget till exempel när bussen gör tvära inbromsningar.
Förbindelsen med hjärnan gör att vi kan uppfatta kroppens position och rörelser i förhållande till omgivningen (även i mörker). Signalerna till ögonen medför att ögonen står stilla i förhållande till omvärlden när man vrider på huvudet . Syftet är kan man skall se tydligt när man vrider eller lutar på huvudet. Den ögonrörelse som uppkommer från båggången när man vrider på huvudet består av en långsam fas som kompenserar för huvudvridningen och snabb fas som hjälper ögonen att finna en n y fixationspunkt under den fortsatta huvudvridningen. Ögonrörelsen kallas nystagmus. Den ser likadan ut som den man ser hos tågresenären som följer landskapet med blicken.
Hinnsäckarna fungerar lite annorlunda. En platta med sinnesceller sitter sinneshår instoppade i en gel-liknande substans. Ovanpå denna gel finns ett lager av tunga kristaller (balanskristaller). När man accelererar kommer kristallerna p g a sin tröghet att släpa efter och då blir det en dragning i gelen vilket påverkar sinneshåren så att de böjs varvid aktiviteten i nervfibrerna förändras (se bild 2). Signaler från hinnsäckarna gör att ögonen devierar eller vrider sig. Exempelvis medför en lutning av huvudet till vänster att ögonen vrider sig medurs (sett inifrån skallen).
bild 2
En plötslig förändring i balansorganets aktivitet medför yrsel och ofta balansbesvär. Om en ensidig skada blir permanent kan alltid den andra sidan sköta balansen (balanskompensation). Det kan likanas vid ett flygplan där ena motorn stannar. Piloten ökar då aktiviteten på andra motorn. Alldeles i början flyget planet lite snett men sedan piloten trimmat om roderna så flyger planat rakt igen.
 |
 |
| bild 2 |
|
Metodiken för att undersöka innerörats balansorgan utvecklas hela tiden. För att undersöka båggångarna använder man det s k kaloriska provet som uppfanns och utvecklades i början på 1900-talet. De senaste 10 åren har man även kunnat undersöka hinnsäckarna. |
