Kaloriska provet

Metodiken för att undersöka innerörats balansorgan utvecklas hela tiden. Som en hörnpelare står dock det s k kaloriska provet som nu använts sedan 100 år.

Läkaren Robert Barany i Wien upptäckte hur man kunde påverka båggången genom att spola vatten med avvikande kroppstemperatur in i hörselgången. Upptäckten kom när han av misstag inte hade kroppstempererat vatten när han skulle spola öronen på en patient. Patienten klagade då över yrsel och dr Barany kunde se ögonrörelser (nystagmus) vars riktning var beroende av om vattnet var för varmt eller för kallt i förhållande till kroppstemperaturen. Denna upptäckt publicerades och dr Barany fick Nobelpriset i medicin 1914.

Teorin bakom fenomenet beror på att man vid spolningen av hörselgången får en värme- eller köldvåg riktad mot båggången. Om båggången då står vertikalt påverkas båggångsvätskan av temperaturskillnaden. Om vattnet man spolar är för varmt blir båggångsvätskan varm och vill stiga uppåt i kanalen. Detta påverkar svängdörren i båggången och nervaktiviteten från båggången ökar aktiviteten på den spolade sidan. Om vattnet är för kallt blir båggångsvätskan kall och vill sjunka ner i kanalen och då minskar aktiviteten. Detta fenomen gör att man kan undersöka vardera örat för sig. Denna princip för att testa balansorganets (båggångens) funktion användes än i dag.

Undersökningen tillgår så att man på vardera örat spolar med varmt och kallt vatten så att man kan se att man kan framkalla både en aktivitetsökning och en aktivitetsminskning från det spolade örat.  De nystagmusrörelser som uppkommer registreras med videokameror och intensiteten i nystagmus beräknas efter varje spolning. Därefter beräknas skillnaden i reaktionerna mellan höger och vänster öra. En skillnad i reaktionerna beror på en nedsatt funktion i balansorganet.

Undersökningen utförs av särskilt utbildad personal för denna typ av undersökning s k vestibularisassistenter. Som ett resultat av stimuleringen av båggången kan man känna rotatorisk yrsel men den är ofta övergående inom loppet av några minuter. En del personer som är särskilt åksjukebenägna kan bli illamående och man kan då att minska stimuleringen.

Undersökningen tar cirka en timma och man kan som regel återgå till sina dagliga aktiviteter efter undersökningen. Vid en kallelse till kaloriskt prov medföljer ofta anvisningar om förberedelser. Man skall inte ha druckit alkohol dygnet före undersökningen, ej heller värk- och sömntabletter som inte är nödvändiga.

Johan Bergenius