Patientfall 5. Vestibularisneurit
2023 Christian Geisler leg läkare spec. Hörsel- och Balansrubbningar spec. ÖNH- sjukdomar
Isabelle kände redan på förmiddagen att hon inte mådde riktigt bra. Hon undrade för sig själv om det kunna vara sviter efter hennes feberförkylning en vecka innan? Vid lunchtid skalade hon potatis i köket. Då insjuknade hon ganska snabbt, inom några minuter med ett snabbt ökande illamående och svårigheter att fokusera blicken. Det gick inte längre at ha skärpan på potatisen. Hon fick ta stöd mot diskbänken och hon kräktes plötsligt i diskhon. .
Symtomen övergick i en intensiv karusellkänsla där hon upplevde att väggarna snurrade omkring henne från ena till andra sidan. Det känns som ögonen hoppade eller rörde sig. Hon blev kallsvettig och fortsatte att kräktes ännu flera gånger tills hon tömt allt maginnehåll. Minsta huvudrörelse gjorde henne ännu mer illamående. Isabelle hade nu uppenbara svårigheter att själv hålla sig upprätt. Bara med sin makes stöd kunde hon ta sig ut till badrummet. Under den korta sträckan upplevde hon en stark känsla att falla mot höger sida. Hon sjönk ihop på badrumsgolvet.
Genom att blunda slapp hon åtminstone se väggarna som rörde sig runt henne. Hade hon fått en stroke? Hon provade försiktigt att röra armar och ben, det fungerade. Hon upplevde varken huvudvärk, förlamningar eller svårigheter att tala. Maken ringde 112. Ambulanssjukvårdarna kom snabbt och såg omedelbart att Isabelle hade en påtaglig störning i sin balansförmåga. Hon hade stora svårigheter att själv stödja på benen. Efter några korta provtagningar av hennes kroppstemperatur, blodtryck och blodsocker körde ambulansen henne med påslagna blåljus till närmaste akutmottagning.
På sjukhusets akutmottagning prioriterades Isabell för en snabb läkarbedömning, här gällde det att utesluta stroke eller bekräfta stroke och påbörja en tidig strokebehandling.
Hon undersöktes av en jourläkare som precis hade deltagit i en kurs om akuta yrselsjukdomar. Trots att akut yrsel anses som en av de allra svåraste akuta utredningarna kände sig jourläkaren entusiastisk att få använda sina nyvunna färdigheter från kursen.
Isabelle fick fokusera mot en syftprick på väggen samtidigt som jourläkaren ömsom höll för hennes ena eller andra öga. Sedan fick hon med blicken följa undersökarens fingrar, hennes ögonrörelser undersöktes med ett par glasögon med tjocka linser och hon fick försöka fokusera på läkarens nästipp samtidigt som han gjorde små ryckiga rörelser med hennes huvud. Samtidigt stirrade han energiskt på hennes ena öga. Det tog honom bara några minuter att konstatera att Isabelle led av en skada på sin högra balansnerv.
-Det ser inte inte ut som stroke, jag känner mig säker på att du har en ofarlig skada på din ena balansnerv, meddelade han henne. Det var nog det sista hon kom ihåg från den dagen, sedan somnade hon utmattad. Jourläkaren ordinerade dropp, medel mot illamående och även en injektion med kortison.
Ett dygn senare kände hon sig något bättre och kunde då själv ta sig till toaletten med stöd av en sjuksköterska. I samband med alla huvudrörelser kändes det som om det gungade till några sekunder i huvudet, som om ”hjärnan släpade efter några sekunder”. Möjligen mest vid huvudrörelser åt höger medan rörelserna mot vänster sida inte medförde samma eftersläpningskänsla.
Nästa dag fick hon träffa en sjukgymnast. Hon föreslog ett särskilt träningsprogram som skulle snabba på hennes tillfrisknande. Övningen innebar att hon skulle göra huvudrörelser ganska fort i olika plan och samtidigt fokusera med blicken på olika kryss som hon tejpat upp på väggen framför henne. Det var långt ifrån den aktivitet som Isabella önskade sig vid tillfället. Hon blev dessutom snabbt trött och illamående av övningarna. Men sjukgymnasten var påstridig och uppmuntrade henne och menade att träningen var mycket viktigt om hon snabbt ville bli frisk igen.
På tredje dagen efter insjuknandet skrevs hon ut från sjukhuset med ett recept på kortisontabletter. Hon skulle vara helt sjukskriven en vecka och sedan börja halvtid veckan efter.
Helst hade hon velat använda tiden att ligga och vila i soffan hemma. Men på grund av den påstridiga sjukgymnasten gick hon två promenader runt kvarteret de första dagarna och hon bemödade sig också att genomföra de ansträngande övningarna morgon, lunch och kväll.
Utöver trötthet upplevde hon sig tankspridd och att det var svårt att fokusera sina tankar. Hon försökte genomföra ett jobbmöte via telefon men insåg att hon var alldeles för trött och okoncentrerad. Successivt blev ändå balansen bättre. Vissa dagar upplevde hon en klar förbättring. Andra dagar kunde hon känna sig mer ostadig igen.
5 dagar efter insjuknande kom hon till Yrselcenters mottagning för en uppföljning. Balansen var bättre och när hon höll huvudet helt stilla kändes det som vanligt. Men vid yvigare huvudrörelser åt höger upplevde hon fortfarande en påtaglig fördröjningskänsla och att hon tillfälligt har svårt att se skarpt.
Dessutom hade hon inte hunnit uppfatta all information på sjukhuset. Kunde hon verkligen lita på att det inte varit en stroke? Och varför gjordes ingen röntgen av hjärnan?
Kommentar
Vestibularisneurit beror på att signalerna från det ena balansorganet plötsligt inte når fram till hjärnan. Orsaken anses vara ett avbrott av balansnervens ledningsförmåga. Vad som orsakar detta är inte känt, men en del studier pekar på att det kan vara ett förkylnings- eller herpesvirus som angriper balansnervens vävnad.
Tillståndet tycks kunna drabba vem som helst, men oftast bara en enda gång under livet. Vestibularisneurit är en av de fem vanligaste orsakerna till yrsel. Nervskadan kan vara mer eller mindre uttalad. Om illamåendet är uttalat kan det vara svårt att få i sig vätska. Då krävs en eller några dagars inläggning på sjukhus med dropp och medel mot illamåendet. Kortisonbehandling tros kunna förebygga att balansnerven skadas av svullnaden i sitt förlopp i en trång benig kanal i skallen.
När den värsta yrseln lagt sig efter två dygn, är det viktigt att man börjar träna hjärnan till en om-programmering av balanssinnet, så kallad kompensationsträning. Med kompensation menas hjärnans förmåga till omräkning av det nya styrkeförhållandet mellan de två balansorganen.
Det är därför viktigt att röra huvudet aktivt så tidigt som möjligt efter en vestibularisneurit. Långdraget stillasittande eller sängläge efter en vestibularisneurit fördröjer däremot utläkningen. Medel mot illamående och åksjuka ska användas enbart under de första dygnen när yrseln är som värst. Därefter är det viktigt att dessa medel undviks, de försämrar hjärnans förmåga att kompensera skadan.
På Yrselcenter genomgår Isabelle en undersökning med VHIT mer info. Den kan påvisa en skada i vänster balansorgan, närmare bestämt att signalerna från den främre och mellersta båggången och hinnsäcken utriculus inte når fram till hjärnan. Undersökningen kan också påvisa att hennes hjärna har förstått det inträffade och utvecklat nya strategier för blickstabilisering i samband med att hon gör huvudrörelser åt den skadade sidan.