MDD Mal de Debarquement (franska) Dålig landstigning (svenska) är en övergående subtil ostadighetskänsla som de flesta har upplevt. MDD uppkommer när vi byter från en rörelsemiljö till en annan. Hos de flesta går gungkänslan över av sig själv inom några timmar. Hos en del människor hänger sig känslan kvar längre än så. Hos de som upplever den gungande känslan i flera veckor finns misstankar om att psykologiska processer och även att sjukdomen migrän kan inverka.

Alla med fungerande balansorgan kan bli åksjuka / sjösjuka. I tidigt skede börjar man gäspa och känner trötthet. En ökande obehagskänsla över magen sprider sig, förmågan att hålla balansen försämras, kallsvett och illamående tilltar. Alla huvudrörelser ökar symtomen och koncentrationsförmågan för uppgifter ombord avtar. Typiskt är en överkänslighet för starka lukter. Upprepade kräkningar kan leda till omtöckning, uttorkning och blodtrycksfall. I svårare fall leder tillståndet till förvirring. Symtomen är verkligen inte särskilt macho och därför vill få erkänna dem. På sjön är vistelse i vatten med långa sugande vågor värst, 2-3 vågrörelser / 10 sek. Barn 2-12år blir särskilt lätt åksjuka. De flesta personer kan anpassa sig till nya accelerationsrörelser på 2-3 dagar, men olika personer har helt olika balansminnen. Minst 5% av vår befolkningen har en medfödd uttalad benägenhet för åksjuka, dessa personer undvek ofta lek med gungor och karuseller redan som barn. Varför blir man sjösjuk? Sjösjuka är ett förvirringstillstånd i hjärnans centrum för balanssignaler. Dels uppstår tolkningsproblem s k sensorisk konflikt när ögon och balansorgan ger olika information. Dels uppstår tolkningsproblem p g a bristande minnesbild för nya ovana rörelsemönster. Rent biokemiskt utspelar sig sjösjukedramat i hjärnstammen. En retningen av vagusnerven, vakenhetscentrat och kräkcentrat utlöser symtomen. Eftersom magens tömningsmekanism låser sig i tidigt skede, blir det svårt att få i sig vätska – resultatet blir en vätskebrist som accelererar sjösjukesyndromet ytterligare.

Ögonen är intimt sammankopplade med balanssystemet. Vi orienterar oss i rummet med hjälp av synintryck. Men ögonens rörelser är också ihopkopplade med impulserna från balansorganen. Rubbade synintryck och situationer när synintryck inte överensstämmer med annan balansinformation är en vanlig orsak till att uppleva yrsel.

Lösa partiklar i bakre båggången är den vanligaste varianten av Godartad lägesyrsel “Kristallsjuka”. Det beror på att denna del av balansorganet är den lägst belägna delen när man ligger och sover. Därför är det särskilt lätt att lösa partiklar ansamlas i klumpar just här. Epleys och Semonts re-positioneringsmanövrar är både diagnostiska och behandlar ofta partiklarna framgångsrikt. Normalt: Vätskan i de olika båggångarna accelereras mot och ifrån båggångens känselspröt i samband med huvudrörelser. Känselsprötet känner kontinuerligt av vätsketryckets förändringar och ombildar tryckimpulserna till elektriska signaler och sänder dem till hjärnan. Vätskan i balansorganen är normalt klar. GLY p g a lösa partiklar i bakre båggången: I nedersta delen av balansorganets bakre båggång har lösa partiklar ansamlats till en klump under natten. I samband med huvudrörelser kommer partiklarna med tyngdlagens hjälp att röra sig i båggången. Vid en huvudrörelse framåt-nedåt (att sitta upp i sängen eller böja sig framåt för att knyta skorna) kommer partiklarna att åka framåt i båggången. Det leder till ett kraftig tryck mot båggångens känselspröt och det böjs kraftigt framåt.

Re-positioner av lösa partiklar i mellersta båggången vänster balansorgan. Rulla från sjuka mot den friska sidan. Följ våra instruktioner, här finns också en videofilm. 2017 Christian Geisler Yrselcenter Stockholm

Yrsel och obalans är mycket vanligt hos äldre människor. 25-40% av personer över 65 år beräknas lida av yrsel. Åldersyrsel ska inte ses som en sjukdom utan snarare som resultatet av flera åldersrelaterade skavanker och småfel i balanssystemet. Hos äldre leder en succesivt avtagande funktion i syn, hörsel, känselkroppar och balansorgan till en brist på balanssignaler, en slags informationsbrist om hur omgivningen ter sig. Till det kommer en långsammare hanteringsförmåga av alla balanssignaler i hjärnan och en tröghet i de återkopplande systemen till hållningsmuskulatur och blodtrycksreglering. En äldre person tenderar att röra sig allt mindre och det leder till minskande muskelstyrka och stelare leder. Symtomen är en ständig ostadighets- och osäkerhetskänsla när man går och står. Inte sällan kan tillståndet kompliceras av en rädsla för att falla. De som domineras av en ständig skräck för att tappa balansen och falla kan utveckla en ond cirkel med undvikande beteenden för rörelser som leder till att många inlärda balansfärdigheter till slut går förlorade.

Skador i det centrala balanssystemet som ger yrsel- och balansstörningar 2020 Christian Geisler leg läkare spec. Hörsel- och Balansrubbningar spec. ÖNH- sjukdomar Sjukdomar i storhjärnan Hjärnans största del kallas för storhjärnan. Den består av vit substans (cellkärnor) och ett tunt yttre skikt av grå substans (hjärnbarken). Storhjärnan innehar olika centra för inkommande känselinformation och medvetna […]