Mekaniska fel i balansorganets gångar – allra vanligaste orsaken till yrsel

2018 Christian Geisler leg läkare spec. Hörsel- och Balansrubbningar spec. ÖNH- sjukdomar. Yrselcenter Stockholm

Sammanfattning: Godartad lägesyrsel kallas i folkmun även kristallsjuka. Det är den vanligaste orsaken till alla globala yrseltillstånd hos vuxna människor. 

Balansorganets kristaller sitter normalt sett fast i två säckar på balansorganets framsida. Kristallsjuka beror på att kristallerna lossnat från hinnsäcken Utriculus, sjunkit ned och ansamlats i klumpar i någon av balansorganets gångar. Vid huvudrörelser kommer kristallklumparna i rörelse, det stör gångens känselspröt och leder till korta yrselattacker, illamående och generell ostadighet.

Kristallsjuka är ett mekaniskt fel som påverkar balansorganens känselspröt. Kristallsjuka förekommer i en mängd olika varianter beroende på partiklarnas formation, i vilken båggång och hur nära gångens känselspröt kristallerna har hamnat.

De två grundläggande varianterna har grekiska namn. Begreppet canal-lithiasis beskriver lösa stenar i en båggångskanal (lithiasis =stensjukdom). Cupulo-lithiasis används om kristallerna har fastnat på båggångens känselspröt (cupula =båggångskänselspröt).

Den mest kända varianten beror på att kristallerna hamnat i den bakre båggången. De flesta varianter av kristallsjuka kan idag behandlas genom att de lösa kristallerna flyttas bort från båggångens känselspröt.

Otroligt vanligt

Godartad lägesyrsel är den vanligaste orsaken till yrsel hos vuxna och har därför tilldelats särskilt stort utrymme på vår webbplats. Kristallsjuka är ett otroligt vanligt tillstånd men hantering i sjukvården kan variera mycket. Patienter med kristallsjuka diagnostiseras och behandlas inte alltid optimalt.

Av Yrselcenters patienter lider uppskattningsvis 40% av olika varianter av kristallsjuka. De flesta insjuknar första gången i 35-50 års åldern. Kristallsjuka är mycket ovanligt hos barn. Rapporterade uppskattningar talar om 20% av vuxna i åldern 30-59 år och 30-50% i åldrarna 60-99år. Minst 30% av alla pensionärer har troligen haft episoder av kristallsjuka, men inte alla har blivit medvetna om det.

Den svensk-österrikiske öronläkaren och nobelpristagaren dr Robert Barany var först med att beskriva ett fall av kristallsjuka 1921.

Hur fungerar det normalt

Balansorganet är en del av örat och det är inbäddat inuti skallens ben. Balansorganet består av två säckar s k hinnsäckar och tre bågformade gångar s k båggångar. Hela detta system är fyllt med  vätska.

Vätskan ska normalt vara klar. Små mängder lösa partiklar finns troligen i de flesta människors båggångsvätska. Det är när mängden lösa partiklar överstiger en kritisk massa som yrsel uppkommer. Teoretiska beräkningar har föreslagit minst 62 lösa partiklar för att utlösa kristallsjuka.

Hinnsäckarna innehåller balanskristaller. Kristallerna ligger ovanpå en slags gel som håller fast dem. Kristallsystemets uppgift är att ge oss information om hur huvudet är orienterat mot jordgravitationen.

Båggångarna är orienterade i tre olika plan. Varje båggång är utrustad med ett känselspröt, det liknar en svängdörr.

I samband med alla huvudrörelser accelereras vätskan i de olika båggångarna mot eller från känselsprötet. Känselsprötets rörelser registreras av känselsprötets känselceller och omvandlas till en elektrisk signal. Impulsen sänds via balansnerverna till hjärnan.

Information från sammanlagt sex olika känselspröt i de två balansorganen skickas ständigt till hjärnan via balansnerverna. Därmed kan hjärnan uppfatta hur vi rör huvudet i tre olika plan och hur huvudet förhåller sig till tyngdlagen.

Systemet med sex receptorer är imponerande känsligt och noggrant kalibrerat.

Tyvärr är det inte perfekt. Även små fel i systemet kommer snabbt att ge upphov till kaotisk information.

Mekanismer vid Godartad lägesyrsel “Kristallsjuka”

Vid Kristallsjuka har en större mängd balanskristaller lossnat från hinnsäcken Utriculus. De lösa kristallerna kan ha olika storlek. Med hjälp av tyngdlagen singlar de succesivt ned till någon av balansorganets gångar och ansamlas i klump-formationer.

Kristallpartiklarna kan lossna olika tider på dygnet. Men klump-ansamlingarna uppstår oftast efter det man har haft huvudet i stillhet ett tag. De allra flesta insjuknar därför på natten, tidigt på morgonen eller efter en tupplur. Alltså efter det man har varit stilla med huvudet en längre tid.

Lösa kristaller stör båggångens känselspröt

När vätskan innehåller en kristallklump uppkommer sug- och tryck mot känselsprötet som är mycket större än normalt. I samband med huvudrörelser kommer kristallklumpen att röra sig och det kommer att framkalla häftiga felimpulser från båggången känselspröt.

Framåtlutning av huvudet medför att partiklarna rinner framåt, det framkallar ett vätskeflöde mot känselsprötet. Känselsprötet trycks framåt och en kort yrselattack uppkommer så länge partiklarna rör sig.

Bakåtlutning av huvudet medför att partiklarna rinner bakåt, det framkallar ett vätskeflöde från känselsprötet. Känselsprötet sugs bakåt och en kort yrselattack uppkommer så länge partiklarna rör sig.

När huvudet hålls stilla i upprätt läge kommer den drabbade båggångens känselspröt inte att påverkas av de lösa partiklarna.

Kristallsjuka framkallar kraftiga felsignaler från det den drabbade båggången. Känselsprötets elektriska signaler till hjärnan motsvaras inte alls av den huvudrörelse man gör. Följden blir ett informationskaos i hjärnan. Signalerna påverkar ögonen som svarar med att göra kraftiga ryckiga rörelser s k nystagmus. Ögonrörelserna gör att man kan få ett intryck av att omvärlden snurrar. Den intensiva yrseln varar bara så länge kristallerna är i rörelse.

Vilka är symtomen

1. Korta dramatiska yrselattacker i samband med huvudrörelser och lägesförändringar. Ofta i samband med huvudrörelser när man fortfarande ligger i sängen tidigt på morgonen. Yrselattackerna varar från några sekunder till högst en minut.

Yrselattackerna kan utlöses av -en huvudrörelse på kudden -när man sitter upp i sängen -när man lägger sig bakåt i sängen -när man vrider sig åt ena hållet i sängen för att stänga av väckarklockan -när man bockar sig framåt för att knyta skorna -när man böjer huvudet bakåt för att se upp eller ska byta en glödlampa -när man gör sitt-ups på gymmet eller -under en yogaövning.

Särskilt obehagligt kan det vara att vakna nattetid av en plötslig yrselkänsla. Man har då utlöst kristallklumpens rörelse i båggången genom en huvudvridning på kudden i sömnen.

2. De främmande och häftiga balanssignalerna gör hjärnan förvirrad, det aktiverar flera andra hjärncentra och leder till en kaskad av obehagliga symtom. En diffus ostadighetskänsla, illamående av åksjuketyp och även kräkningar förekommer. Obehagskänslor i samband med alla huvudrörelser. Man kan ha svårt att gå rakt och kan behöva ta stöd mot väggarna. Sekundära ångestsymtom är vanliga s k yrselångest.

Vid det första insjuknande brukar man blir sjukast. Då kan man även drabbas av panikkänslor och oro. Många drabbades första tanke kan vara att de drabbats av en stroke eller någon ännu värre sjukdom i huvudet. Vid återfall är hjärnan bättre förberedd och hanterbarheten brukar bli bättre.

Var får man hjälp

Vid det första insjuknandet av kristallsjuka rekommenderas en konsultation hos en yrselkunnig vårdgivare, för att bekräfta diagnosen kristallsjuka och därmed samtidigt utesluta andra yrselorsaker.

De flesta svenska vårdgivare känner till den vanligaste varianten av kristallsjuka. Men ett färre antal vårdgivare känner sig trygga i att diagnostisera var de lösa partiklarna befinner sig och att utföra en botande manöver. Många patienter får därför nöja sig med en hänvisning till yrsel.com eller så får man en behandlingsbeskrivning i handen för att försöka utföra manövrar på egen hand.

Det är inte farligt att behandla ”fel” sida eller ”fel” båggång men det hjälper förstås inte utan ger snarare ett tillfälligt ökat obehag.

Undersökning med videonystagmosskopi VNS underlättar diagnostiken av kristallsjuka. Både utrustning och vana att läsa av ögonrörelse finns i regel på öron-näsa-hals-mottagningar.