Olika varianter av godartad lägesyrsel kristallsjuka
2022 Christian Geisler leg läkare spec. Hörsel- och Balansrubbningar spec. ÖNH- sjukdomar Yrselcenter Stockholm
Under de senaste åren har ny kunskap framkommit om lossnade balanskristallers storlek, tyngd, ytskikt och med vilka hastigheter de kan komma att röra sig i en båggång. En teoretisk summa av 62 lossnade medelstora partiklar har beräknats för att man ska kunna uppleva typiska lägesrelaterade karusellanfall.
Idag är yrselforskare överens om att kristallsjuka förekommer i väldigt många olika varianter och att tillstånden medför olika symtom. Kunskap om kristallsjukans variationer kommer att ge dig en förståelse för varför dina symtom kan variera olika tider under dygnet, mellan olika skov och också varför din vanliga re-positionsmanöver plötsligt inte fungerar.
Kristallsjukans många variationer kan relateras till tre faktorer
1- Två grundläggande varianter
Internationellt används grekiska begrepp för de två grundläggande varianterna. Lithiasis är det grekiska ordet för stensjukdom.
Canalo-lithiasis 90% av all kristallsjuka beror på att lossnade partiklar från hinnsäcken har ansamlats i en av balansorganets båggångar. Det kallas Canalo-lithiasis. Canalo-lithiasis kan förekomma i alla balansorganets gångar.
Cupulo-lithiais 10% av all kristallsjuka beror på att lossnade partiklar från hinnsäcken har ansamlats i en båggång och fastnat på gångens svängdörr-liknande känselspröt. Det kallas Cupulo-lithiasis. Cupulo-lithiasis förekommer oftare i balansorganets mellersta båggång.
Blandtillstånd av Canalo- och Cupulolithiasis är vanliga.
2- Var de lossnade partiklar har ansamlats
Canalo-lithiasis kan förekomma i alla balansorganets gångar men allra vanligast är det att lossnade partiklar sjunker ned och ansamlas i balansorganets bakersta båggång. Det är lätt att förstå med tanke på att denna del av balansorganet är den allra lägst belägna när man ligger ned och sover. Nästvanligast är canalo-lithiasis i den mellersta båggången.
Att få upp lossande partiklar från hinnsäcken till den främre båggången som ligger ovanför hinnsäcken är ovanligt. Egentligen borde det vara omöjligt om man inte har stått på huvudet innan eller gjort andra akrobatiska konster.
En sammanställning av flera vetenskapliga studier om varianterna av kristallsjuka (Roberts och Gans 2008) beskrev kristaller i bakre båggången som vanligast 80-90%, i mellersta båggången nästvanligast 10-30% och i främre båggången enbart 1-5%.
Cupulo-lithiasis innebär att de lossnade partiklarna har fastnat på båggångens känselspröt. Det medför att känselsprötet faller omkull och skickar felimpulser till hjärnan så fort du gör minsta huvudrörelse åt sidorna. Cupulo-lithiasis drabbar oftast känselsprötet i den mellersta båggången men förekommer även i den bakre båggången.
3- Vad som har lossnat och hur det rör sig
De lossnade partiklarna kan utgöras av hela saltkristaller. Men det som lossnar kan också vara delar av en saltkristall, fragment av saltkristaller eller bara små smulor. Beroende på vad som har lossnat från hinnsäcken, kan ansamlingen av material i den drabbade båggången se väldigt olika ut. Det medför i sin tur olika egenskaper för hur det lossande kommer att röra sig i båggången.
Kunskap om balanskristaller och hur de ser ut efter att ha lossnat från hinnsäcken, kommer framförallt från studier på gnagare. Undersökningarna har påvisat en stor variation i lossnade partiklarnas storlek. De påträffade lossande partiklarna i gnagarnas båggångar mätte från pyttesmå på 3,5 mikrometer till jättestora på 30 mikrometer (Furman 1998 Dickman 2004).
Lossade partiklars antal
Teoretiska beräkningar har föreslagit att det krävs minst 62 styck lossnade mellanstora partiklar för att framkalla typiska lägesrelaterade yrselattacker (House och Honrubia 2003). Mindre än 62 styck lösa mellanstora partiklar medför troligen bara en övergående diffus yrsel- och ostadighetskänsla när du suttit upp i sängen på morgonen. Redan efter några huvudrörelser har de få ihopklumpade kristallerna vispats upp till moln-formationer och yrselkänslan upphör inom 15 minuter. Sedan förblir du hyfsat besvärsfri under resten av dagen.
Moln-formationer
Om porösa partikel-klumpar utsätts för skakningar kan de vispas upp till molnlika formationer i båggångens vätska. Moln-formationer uppkommer av många huvudrörelser. De flesta som vaknar med kristallsjuka på morgonen blir därför förbättrade eller helt besvärsfria efter några timmar, då har man genom många huvudrörelser vispat upp kristallklumparna i moln-formationer. Molnformationer framkallar inga häftiga tryck- och sugkrafter mot båggångens känselspröt. Så länge man fortsätter med normala huvudrörelser under dagen förblir man väsentligen besvärsfri. Men efter en natts stillaliggande i sängen eller efter en uppresning efter två timmars stillasittande i TV-soffan, återfår man lägesrelaterade yrselattacker igen.
Partiklar som löser upp sig själva i båggångens vätska
Hinnsäckarnas balanskristaller har en uppskattad livslängd om 7-10 dagar. Efter denna tid ska de normalt lösa upp sig i den vätska som fyller balansorganet. Hos 70% av de som drabbats av kristallsjuka löser de lossnade kristallerna i båggången därför upp sig alldeles av sig själv inom några dagar eller veckor.
De lossnade partiklarnas tyngd
Om de lossnade partiklarna är stora och tunga, kommer de med gravitationens hjälp att röra sig snabbt i den drabbade båggången när du gör huvudrörelser. Det kommer att medför särskilt häftiga tryck- och sug effekter mot båggångens känselspröt. Upplevelsen blir därför en särskilt kraftig yrselattack. Men om de lossnade partiklarna är små och lätta, kommer gravitationskrafterna bara röra dom långsamt i samband med huvudrörelser. Upplevelsen blir då bara en lindrig yrselkänsla eller en subtil upplevelse av åksjuka.
Tunga partiklar som rör sig kommer alltså att utlösa häftigare felsignaler till hjärnan. Det medför en större sensorisk mismatch och därmed mera kaos i hjärnans nervsystem än om partiklarna hade varit lätta. I gengäld går det oftast snabbt och lätt att flytta ut tunga partiklar med en enda gravitationsdriven manöver.
Små lätta partiklar rör sig långsamt i båggången och kommer därmed att orsaka mindre sensoriskt kaos. Symtomen kan vara enbart en diffus illamåendekänsla på mornarna. Små lätta partiklar kan vara svåra att flytta ut ur båggången med vanliga gravitationsmanövrar.
De lossnade partiklarnas yta
Om de lossnade saltpartiklarna är hela, runda och har en slät yta kan de enkelt rullas runt och ut ur båggången med en re-positionsmanöver, bara manövern utförs åt rätt håll och i den drabbade båggångens plan. Oftast kan det räcka med en enda manövrar för att rulla hem partiklarna till hinnsäcken.
Om det lossnade materialet från hinnsäcken däremot består av fragment och spruckna saltpartiklar med en ojämn och ruggig yta, kan de lossande partiklarna lättare fastna i varandra eller i båggångens väggar. Är dessutom båggångarnas väggar ärriga ökar risken för att partiklar ska fastna under en re-positionsmanöver. Också när det lossnade materialet från hinnsäcken har ansamlats i form av en smetig gegga i båggången, blir det svårt att rulla ut geggan med vanliga manövrar. Partikelgegga kan dessutom påverka ett känselspröt så att det inte alls kan röra sig.
Partiklar som kristalliserar med varann
I visa fall kan partiklarnas kantiga ytor kristallisera med varann och bilda långa stavformade komplex i båggången. Då blir det särskilt svårt att flytta bort komplexet med re-positionsmanövrar. Obduktioner av döda har påvisat båggångar som har varit helt igensatta av stenhårda korvliknande långa stavkomplex.