Att själv försöka styra balansen försämrar balansen

2019 Christian Geisler leg läkare spec. Hörsel- och Balansrubbningar spec. ÖNH- sjukdomar

Det är ett mirakel att vi överhuvudtaget kan stå, gå och utföra olika balansaktiviteter på det roterande jordklotet som vi befinner oss på. Våra kroppar utsätts ständigt för olika krafter. Gravitationen är en stark kraft som håller oss kvar på planeten. Men vi utsätts också för andra krafter p g a jordens rotation runt sin egen axel.

Jorden roterar runt sin egen axel på ungefär ett dygn. För att beräkna platsens aktuella rotationshastighet måste man ta hänsyn till var på jordklotet man befinner sig. Störst blir hastigheten vid ekvatorn, dess omkrets är 40 000 km. Delat med 24 timmar blir hastigheten där 1666 km per timme. Om en man däremot promenerar på en breddgrad i höjd med Stockholm kommer jordens rotationshastighet att vara cirka 815 km per timme.

Utöver det utsätts vi för jordens förflyttning runt solen och vårt solsystems hastighet i Vintergatan. Så våra kroppar påverkas av många krafter vi inte är medvetna om.

Motsvaj

Ändå lyckas vi gå, cykla, göra kullerbyttor och dansa utan att falla. Hemligheten är att vi lärt oss svaja emot alla de krafter vi kontinuerligt utsätts för på vår planet. Vid ett års ålders har vi utvecklat ett tillräckligt bra kropps-svaj för hålla balansen och dessutom röra oss på jordklotets ytor.

Balanssystemet styrs av autopiloter

Balanssystemet är ett helautomatiskt system. Dess funktioner bör vi helst inte uppmärksamma eller försöka att analysera medvetet. Det leder nämligen till en mycket sämre balans.
Balanssystemet styrs av många autopiloter.

Vi lär oss att gå vid i 1-års åldern. Vi lär oss utföra olika rörelser med våra muskler. En del av våra muskler används enbart för att vi ska kunna hålla oss upprätta. En mängd autopiloter tar hand om vår förmåga att stå stilla och att gå. Det är inlärda balansfunktioner som sköts på ryggsmärgsnivå utan att vårt medvetande behöver kopplas in. Vår medvetna del av hjärnan används huvudsakligen till att anpassa gången till den omgivning vi befinner oss i. Men själva gå- och stå- förmågan sköts alltså av en mängd autopiloter.
Vid fobisk yrsel fixerar man sig vid de balanssignaler som kroppen ständigt sänder till hjärnan. Man feltolkar signalerna och upplever att man ständigt måste korrigera sin hållning för att inte tappa balansen.

Mental överfokusering på balanssystemet och försök att styra det medvetet stör dess autopiloter

Situationen kan liknas vid en överkänslighet för de egna balanssignaler. För att förebygga känslan av att falla omkull spänner man sin gå- och stå-muskulatur mycket mer än vanligt.

Att medvetet spänna benens muskelgrupper mer än vanligt för att inte falla är att lägga sig i och störa autopiloternas arbete och det hela leder till ond cirkel med ständig osäkerhets- och ostadighetskänsla. Bland annat brukar det bidra till muskulära nackspänningar hos en person med fobisk yrsel. Hur fungerar balanssystemet normalt mer info

Människor med fobisk yrsel kan uppleva mest yrsel i stillastående

I typiska fall upplever patienter med fobisk yrsel allra mest yrsel när de ska stå helt stilla. T e x när de står och väntar i en kö. Eller står stilla vid ett övergångsställe. Då försöker de nämligen stå så stilla som möjligt. Men då upplever de att balansfunktionen är särskilt dålig.

För att kunna bibehålla en stillastående ställning på ett roterande jordklot måste man kontinuerligt göra små mot-svajande rörelser för att parera de olika krafterna t e x jordens rotationsrörelse. Sådana motsvajande kroppsrörelser är helautomatiska och inlärda i 1-års åldern. Men dessa subtila kroppsrörelser kan alltså inte utföras viljemässigt utan sköts av automatiska inlärda system.

Vid sjukdomar som för med sig upprepade kontrollförluster och återkommande felsignaler kan medvetandets förtroende för balanssystemet med tiden att påverkas. En permanent misstro mot det egna balanssystemets alla autopiloter kan leda till en ständig ostadighetskänsla. En rädsla att ständigt riskera att förlora kontrollen över balansen ger en mycket hög invaliditet.

Patienter med fobisk yrsel förbättras ofta när de utför balansaktiviteter som sysselsätter många balans-autopiloter. När de cyklar, dansar, spela tennis eller löptränar upplever de ofta att balansen fungerar som vanligt. Dessa komplexa aktiviteter skulle inte kunna utföras överhuvudtaget om man skulle försöka styra de olika muskelrörelserna med medvetna kommandon.

Balanspsykologen Johan Holmberg har forskat kring och tränat patienter med fobisk yrsel. Syftet har varit att få bort skräcken för att falla så att gå- och stå- autopiloterna kan börja arbeta normalt igen.

“-Patienternas ostadighetskänsla försvinner när de börjar lita på sin balansfunktion igen”.