Skador och störningar i hinnsäckarna
2019 Christian Geisler läkare spec. Hörsel- och balansrubbningar spec. ÖNH-sjukdomar
Så fungerar det normalt
Balansorganet består av tre båggångar och två hinnsäckar.
Hinnsäckarna heter Utriculus och Sacculus. Säckarna innehåller balanskristaller som består av salt. Saltkristallerna bildas och löser upp sig kontinuerligt, den förmodade omsättningshastigheten är 7-10 dagar. I Utriculus är saltkristallerna orienterade i horisontell ledd. I Sacculus rör sig kristallerna i vertikal ledd.
Hinnsäckarna mäter huvudets linjära rörelser. Kristallsystemets uppgift är att ge oss information om hur huvudet är orienterat mot jordgravitationen.
Balanskristallerna ligger ovanpå en slags gel. Om huvudet lutas eller under en hissresa kommer kristallerna i rörelse. Vid en huvudlutning åt höger kommer de horisontellt ordnade kristallerna att rulla åt höger. Hårceller under gelen känner av kristallernas rörelser. Information om kristallernas rörelser skickas via balansnerverna till hjärnan.
Vår förmåga att avgöra om omgivningen är horisontell, vertikal eller om den lutar baseras till stor del på informationen från hinnsäckarnas kristallrörelser. Dessutom måste synens intryck vara rätt. Och dessutom måste det centrala nervsystemet fungera så att det kan leda och samordna all information. Balansimpulserna är dessutom sammankopplade med ögonens ställning och rörelser.
När det bli fel
Vid skador i hinnsäckarna uppstår en störning i uppfattningen av raka referenser. Raka strukturer kommer istället att uppfattas sneda och lutande. En plötslig skada i höger Utriculus kommer att medföra ett visuellt intryck av att omvärlden plötsligt kantrar åt höger.
En bestående skada i höger Utriculus medför en rotation av ögonens axlar. Det medför en ständig visuell upplevelse av att omvärlden lutar åt höger. För att minska den upplevda skevheten är det vanligt att man omedvetet kommer att luta huvudet åt sidan för det friska balansorganet (se illustration ovan). Det medför att man dessutom utvecklar värk och stelhet i nackens muskler.
Hinnsäcksskador medför ofta diffusa yrsel- och balanssymtom. Patienterna beskriver ostadighetskänsla, desorientering och “luftsteg”. Typiskt är att beskriva svårigheter att avgöra avstånd till andra referensstrukturer t e x till golvet och till dörrposter som ska passeras.
Vid en skada i en hinnsäck kommer oftast även balansorganets båggångar att påverkas på något sett.
Isolerade skador i en hinnsäck
De vetenskapliga kunskaperna om hinnsäckarna är fortfarande begränsade. Isolerade skador i bara en hinnsäck helt utan påverkan av båggångssystemet förekommer troligen. Men de flesta yrselspecialister tror idag att sådana isolerade skador i hinnsäckarna är ovanliga.
En skada i Utriculus i höger balansorgan medför en cyklisk rotation av ögonens axlar. Tillståndet medför att den drabbades omvärldsbild tippar åt höger. För att motverka skevheten håller den drabbade patienten ofta sitt huvud lutat åt den friska sida, i detta fall åt vänster.
Undersökning av hinnsäckarnas funktion
De senaste 100 åren har det kaloriska provet varit det huvudsakliga sättet att undersöka balansorganen. Det kaloriska provet ger enbart ett mått på den relativa funktionen i balansorganens mellersta båggångar.
Sedan några år används nya tekniker för att närmare undersöka även hinnsäckssystemet. Numera kan undersökningarna SVV SVH ge information om funktionen i hinnsäcken Utriculus. Med undersökningen VEMP kan funktionen i hinnsäcken Sacculus mätas.
Den vanligaste hinnsäcksskadan
Den näst vanligaste orsaken till yrsel är Vestibularisneurit. Tillståndet ger ofta dramatiska yrsel- och balanssymtom.
Orsaken är en nervskada som blockerar signalerna från det ena balansorganets hinnsäck Utriculus och båggångar mer info utredning mer info symtom.